Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 23 febr. 1938 - Folktandvårdsförslaget — några synpunkter. Av Harald Sundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
ej skall få karaktären av ren utopi — komma att i viss mån bära
kompromissens prägel. Från den ideala lösningen måste på bart när varje
punkt av praktiska skäl betingade eftergifter göras. Helt naturligt
är då, att i vissa hänseenden delade meningar kunna råda om
värdeförhållandet mellan de vunna fördelarna och dem som uppoffrats.
Eftersom det lyckliga förhållandet råder, att praktiskt taget alla i
princip äro eniga om behovet av en ordnad folktandvård, borde
debatten kunna koncentreras att gälla den mest praktiska ocli
ändamålsenliga lösningen. För egen del skulle undertecknad gärna velat se, att
det folkuppfostrande syftet starkare accentuerades och att garantier
skapades för barntandvårdens snabbare genomförande samtidigt som
man kunde gå fram mera varsamt vid utformningen av de vuxnas.
Sociala reformer få ofta bryta sig väg över fördomarnas
stenbundna mark. Så torde ock bli fallet med folktandvården. Men
motståndet kan bli lättare eller svårare att övervinna, beroende på å vilka
punkter reformarbetet först sätter in. Starka skäl tala för att
början göres med det uppväxande släktet. Frågan om en rationell
folktandvård är kanske i främsta rummet ett uppfostringsproblem och
därmed oekså ett generationsproblem. Det är mången gång icke
ekonomiska skäl utan mer eller mindre irrationella känslokomplex, som
avhålla den vuxna delen av vårt lands befolkning från att söka
tandläkares likaväl som annan läkarhjälp. Naturligtvis gäller detta mera
i somliga landsändar, mindre i andra. De sakkunniga ha ock med
eftertryck framhållit barntandvårdens grundläggande betydelse men
ha knappast tillämpat denna synpunkt med den följdriktighet, som
är en nödvändig förutsättning för att reformen — på längre sikt —
skall ernå största möjliga effektivitet. I synnerhet är att observera
den risk för uppskov med ordnandet även av barnens tandvård, som
föreligger därigenom att bestämmandet av tidpunkten för införande
av ali tandvård (oberoende av om den avser barn eller vuxna) i det
särskilda fallet helt tillkommer vederbörande landsting.
Vad de vuxnas tandvård beträffar skulle — därest nyss anförda
synpunkter äro riktiga — även en jämförelsevis ansenlig taxesänkning
pä många orter endast obetydligt öka det tandvårdssökande
klientelet. Och säkert är, att den av de sakkunniga föreslagna taxan ligger
på ett så högt plan, att den för närvarande blott för en ringa del av
dem, som icke anse sig ha råd till behandling hos privatpraktiserande
tandläkare, skulle innebära ett incitament att börja sköta sina tänder.
Troligen är detta dock en övergående företeelse; ty jämsides med
barn-tandvårdens uppfostrande inverkan torde en fortsatt successiv
höjning av inkomster och levnadsstandard inom de breda lagren komma
att aktualisera ett icke obetydligt tandvårdsbehov även till den av de
sakkunniga förordade taxan. Det är vanskligare att förutsäga, hur
länge det kan dröja, innan utvecklingen hunnit därhän, än att söka
bilda sig en föreställning i stora drag om de sannolika
konsekvenserna därav. — I början av 1937 funnos ute i landet drygt 200 orter
med endast en tandläkare, vilka icke erbjuda utkomst för flera. I den
mån dessa eller närbelägna platser bli säten för distriktspolikliniker
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
