Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 23 febr. 1938 - Löneregleringen och “förvaltningens ryggrad“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
räknade förtroendeämbetsmännen) »utan efter egna ansökningar till
andra tjänster befordras eller flyttas». Hur redan de nu gällande
avlöningsreglementenas bestämmelser i ämnet kunna förlikas med
detta stadgande, är ofattbart. Ett bekant försök att på rättslig väg
vinna rättelse har icke lett till påföljd, då Högsta Domstolen icke
anser våra domstolar ha att pröva en allmän lags överensstämmelse
med grundlag. 1930 års förslag behandlade oförbehållsamt de
nuvarande stadgandena som grundlagsvidriga och föreslog en
formulering, som från förflyttningsskyldigheten undantog tjänstemän med
fullmakt; dessa ansågos nämligen motsvara den i 1809 års RF
avsedda kategorin. Nu liar det nya förslaget rivit upp denna
framkomliga väg och till på köpet skärpt bestämmelserna genom att ge dem
följande drakoniska form:
»Annan tjänsteman än domare är pliktig att låta förflytta sig till annan
stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock,
därest Kungl. Maj:t så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk, å
vilken detta reglemente är tillämpligt.»
Ingen skall misstänka medlemmarne av 1936 års lönekommitté med
deras nit för förvaltningens effektivitet för några medvetna mörka
planer mot dess integritet. Men man förvånar sig, att de icke
besinnat, vilken menlig inverkan i detta avseende en dylik
maktfullkomlighet skulle kunna medföra, om den politiska utvecklingen i
vårt land en gång skulle lägga den i händerna på en statsledning
med lika hårda och ogenerade tag, som lära förekomma här och var
i andra kulturländer. Och man häpnar, när man i betänkandet
finner utsagt, att »i betraktande av den oberoende ställning domarkåren
av ålder intagit och anses böra intaga i vårt land» domare icke böra
underkastas förflyttningsreglerna. Dessa regler kunna alltså även
enligt kommitténs mening inverka på den »oberoende ställningen»!
Och en sådan oberoende ställning skulle ämbetsmännen i övrigt icke
»anses böra intaga i vårt land»! Man är annars van att som en
hörnsten i vårt lands administrativa byggnad betrakta
ämbetsverkens självständighet och som en tillgång i vårt statsliv ett frimodigt
och sakligt ämbetsyttrande, även om det icke skulle vara
välkommet för den regering, som för tillfället sitter.
Kommittéförslaget har också på denna punkt mött en i sin
stillsamt självklara formulering nedgörande kritik i ett därvid fogat
särskilt yttrande av hrr Sjöwall och Linnäs. De framhålla, att
»början till uppluckring av rättsgrundsatser är redan betänklig; ett
fortsättande på en betänklig väg är att i ett rättssamhälle öka missaktningen för
laghelgd ...
Särskilt de tjänstemän, som äga prövnings- ocli föredragningsskyldighet,
torde behöva stå sakligt fria, obundna av överordnades och andra
makthavandes eventuella tryck. Skyldigheten att underkasta sig förflyttning av andra
än organisatoriska skäl kan alstra oberoende och ofrihet, kan möjliggöra
hänsynstagande till personliga förhållanden och hämma utvecklande av objektiv
saklighet.»
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
