Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Attentatet mot filosofiprofessurerna. Av Torgny T. Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torgny T. Segerstedt
området, från metodisk synpunkt, bildar en enhet. Men man kan
inte från denna metodiska enhet sluta sig till det lämpliga
antalet professurer. Denna metodiska enhet säger nämligen intet
om forskningsområdets vidd. Den teoretiska filosofien sysslar,
förutom med de egna problemens historia, huvudsakligen med
logiska, metodologiska oeh kunskapsteoretiska problem, den
praktiska filosofien med frågor inom den allmänna värdeteorien,
etiken, rättsfilosofien, statsfilosofien, religionsfilosofien och den
allmänna sociologien. Därtill kommer, för den praktiska filosofiens
vidkommande, studiet av de egna problemens historia. Var för
sig representera alltså dessa bägge professurer synnerligen
omfattande ämnesområden. Givetvis förhåller det sig så, att några
absolut skarpa gränser inte kunna anges, utan att man för ett
framgångsrikt studium på det ena området förutsätter en viss
allmänbildning på det andra. Men i det fallet kunna ju talrika
paralleller uppletas inom andra vetenskaper. Man har även
framhållit att den teoretiska ocli praktiska filosofien ofta måste stå i
kontakt med olika specialvetenskaper. Men skulle bela det filosofiska
ämnesområdet sammanhållas av en oeh samma forskare, måste
en sådan specialisering ocli differentiering omöjliggöras. Även
om man varit villig medge, att genom Beredningens förslag
möjligen en större filosofisk allmänbildning skulle kunna uppnås, så
har man samtidigt framhållit att man genom detta mångsyssleri
omöjliggjort en verkligt djupgående forskning. Då universitetens
förnämsta uppgift dock är den vetenskapliga forskningen, måste
förslaget därför i hög grad väcka betänkligheter.
Ett argument av rätt märkvärdig beskaffenhet förekommer i
såväl Beredningens utlåtande som i den senare diskussionen. Man
har framhållit att enskilda forskare ha speciminerat och
ävenledes kompetensförklarats i både praktisk och teoretisk filosofi och
man har häri antingen, som Beredningen, velat se ett besvis på
att skillnaden mellan de bägge ämnesområdena i grunden är
obefintlig, eller framhållit att filosoferna själva bära skulden till den
föreslagna sammanslagningen genom att inte själva, i sin
produktion, markera ämnenas olika natur. Nu förhåller det sig givetvis
så, att det finnes vissa ämnesområden som ligga mer på gränsen
mellan praktisk och teoretisk filosofi och att forskare, vars hela
existens som forskare hänger på möjligheten att erhålla en
professur, föredraga att hålla sig på dessa ämnesområden, för att på
så sätt ha alla möjligheter — och de äro ändå inte så många —
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
