Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Gymnasiets problem. Av Ingemar Düring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GYMNASIETS
PROBLEM
Av lektorn docent INGEMAR DÜRING, Vänersborg
Den stora studentexamensutredningen har blåst nytt liv i den
nu snart tjugoåriga diskussionen om gymnasiets problem. Det
gäller visserligen nu närmast bibehållandet eller slopandet av
examenskontrollen samt de olika tänkbara formerna för
avslutandet av gymnasiestudierna. Men oemotståndligt tränger sig
därvid fram de två andra huvudproblemen, frågan om gymnasiets
arbetsmål och frågan om den lämpliga linjeuppdelningen. Man
bollar friskt med de gamla kära slagorden »allmänbildning» kontra
»fackbildning».
Vad »allmän medborgerlig bildning», det i läroverksstadgan
angivna slutmålet för gymnasiets arbete, innebär, lär man inte
kunna allmängiltigt definiera. All bildning har två sidor. Den
är kanske i främsta rummet personlighetsbildning, en hjärtats
medfödda takt, som dock kan i väsentlig grad uppövas och
förfinas under umgänget; det torde inte kunna förnekas, att
gymnasieundervisningen genom den ständiga beröringen med kamrater
och lärare har mycket gynnsamma möjligheter att utveckla
anlag i detta hänseende. Hugo Swenssons senaste bok är ett gott
vittnesbörd härom. Men bildning är också boklig bildning, som
skänker förmågan att jämföra. Fråga är om inte just förmågan
att jämföra, att uppfatta nyanser, relationer, sammanhang är det
verkligt väsentliga i all bildning. Det är en bildning av denna
art som avses vara gymnasiets mål: en karaktärsdaning, vunnen
under samlivet och sammanstötningarna i kamratkretsen, och
bokligt vett, vunnet under förnuftigt organiserade studier. Den
bokliga bildning, gymnasiestudierna skänka, måste dock med
nödvändighet bli kvantitativt begränsad. Avsikten är mera att
grundligt lära sig hantera verktygen än att med lärarens hjälp
framvisa anslående gesäll- och mästarprov.
Gentemot »allmänbildning» sätter man numera allt oftare en
specialiserad »fackbildning» som mål för gymnasiets utbildning.
Man menar att realskolan ger tillräcklig allmänbildning;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:28:35 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1938/0098.html
