Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några brev från Vitalis Norström. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några brev från Vitalis Norström
H. Herr Doktor!
Edert senaste bref gjorde mig- verkligt godt genom sin vänliga ton
och sitt accepterande af Eucken åtminstone som en försvarlig
pristagare. Min s. k. seger var mig dyrköpt nog. Jag har en längre tid
varit så mättad med Eucken, att jag formligen mått illa af allt som
stått i samband med honom. Jag har ej hämtat mig än efter persen.
Om E:s filosofi vill jag nu blott sammanfatta min
totaluppfatt-niiig: den är den äkta världshistoriska fortsättningen af den Kant—
Fichteska idealismen, under det att Schelling—Hegel, den yttre, oäkta
fortsättningen, betecknar ett återfall i panteism och därmed ock i
naturalism. Vår Boström är för mig förkantisk och utan egentlig
rapport med modern vetenskaplighet.
Euckens gudsbegrepp innebär icke ett minus af realitet och
personlighet, därför att ’Gud’ för honom är en ’symbol’. Tvärtom —
symbolen betyder mer cin verklighet och personlighet, icke mindre
än. Så äfven för mig. Vi äro fullt ut teister men med en teisin, som
med sina uttrycksmedel kommer till korta inför det outsägliga.
För öfrigt anser jag mig stå fullt själfständig i förh. till Eucken
ocli ha gått längre än han i kunskapsteoretisk riktning. Men för
öfrigt är han en elf, medan jag bara är en bäck — dock med klarare
vatten. Jag hade min åsikt färdig, när jag började läsa E.
Euckens framställning äger en skönhet, som kräfver ’valfrändskap’
för att senteras. Det är tankerytmen, den intellektuella pulsens
styrka, som för de lidelsefulle sanningsökarne gör den skön. Annars
brukar han för många ord och upprepningar; blir därigenom ofta
allt för bred och tröttsam, egenskaper, som den tyska abstraktionen
ej gör behagligare. Men Sokrates’ tal voro ju också platta och fula
för den tidens finsmakare.
För resten var han den rätte mannen, om nu en filosof skulle
hedras. Eucken är inte blott fackfilosof utan litet mer till. Enda
möjliga konkurrentnamnet vore William James. Liljeqvist tycker
som jag i detta fallet.
P. S. Jag vet ju icke, 0111 Eucken beder till Gud. Jag vet bara, att
jag dagligen gjort det själf alltifrån min tidiga barndom. Blott att
jag under mina svåraste nervkriser varit för svag därtill.
Den William James, varom Norström talar ocli vars kandidatur
även professor Liljeqvist i Lund kunde lia gillat, är naturligtvis
den kände »pragmatiske» amerikanske filosofen, vars ställning
emot den ensidiga intellektualismen vunnit Norströms gillande.
Men Rudolf Eucken liade dock främsta rummet i hans hjärta,
och brevet till Wirsén får sitt intresse som motivering därav i
ett par för Norström centrala avseenden: Euckens historiska
inställning och arten av hans gudsbegrepp. Norströms skrifter och
brev innehåller ju ett och annat om Eucken, däribland ett svars-
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
