Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några brev från Vitalis Norström. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA BREV
FRÅN VITALIS NORSTRÖM
Med kommentarer av fil. d.r FREDRIK VETTERLUND, Stockholm
J^ ILOSOFIE professorn Vitalis Norström inträdde år 1907 i
Svenska akademien. Vad denna tid var han bosatt i Göteborg,
och sina förbindelser med akademien måste han sköta brevledes.
Jag skall här publicera några hittills otryckta brev från honom
till akademiens ständige sekreterare, skrivna under de första åren
av hans medlemskap bland de Aderton och ej utan intresse för
vår kännedom om hans och tidens andliga historia.
Mycket snart efter hans inval har tydligen akademien varit
betänkt på att uppdraga åt honom en minnesteckning över
filosofen Benjamin Beijer — över honom som i det börjande
1800-talets Uppsala banat väg för den tyska filosofiska och estetiska
idealismen. Akademien hade länge önskat en dylik
minnesteckning; en gång hade Viktor Rydberg åtagit sig saken men i sista
stund nödgats att rygga sitt löfte.1 Någon Höijerteckning hade
akademien sedan ej fått, men då nu en filosof blivit medlem, hade
man återupptagit idén.
Norströms SA^ar lyder (med bibehållet stavningssätt):
»Göteborg’ den 11 januari 1908.
Högtärade Herr Doktor!
Jag har med tacksamhet emottagit Edert vänliga bref om
högtidssammankomsten och om den mig tilltänkta äran att få författa en
minnesteckning i uppdrag af Svenska Akademien.
1 Rydbergs papper innehålla ett vittnesbörd därom, som är smått tragikomiskt.
Där finns nämligen ett brev från honom till sekreteraren, däri han klagar sin nöd
att lia lovat skriva om Höijer och att nu ha satt vännen Wirsén i största
förlägenhet. Han undrar om han kan få sitt löfte efterskänkt — men är det rent
omöjligt, måste han, så överansträngd han än är, sätta alla krafter till för att infria
det. Detta skulle han säkerligen också ha gjort. Men — brevet blev aldrig avsänt
utan ett annat, däri han väl lika varmt beklagar att han strandsätter akademien
men icke ställer i utsikt att trots allt fullfölja saken. Utan tvivel är det hans
maka fru Susen Rydberg som fruktat att akademien ej skulle släppa honom ifall
han ej övervunne sin finkänslighet och sade blankt nej, och därför av välbehövlig
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
