Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kommunalreformen i städerna — ett sjuttiofemsårsminne. Av Nils Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Herlitz
selkammare, drätselkommissioner m. m. — som skulle svara för
en enhetlig, av magistraten oberoende ledning av finanserna.
Genom 1862 års kommunalförordning infördes drätselkammare,
för förvaltning av fastigheter och penningväsen, för uppbärande
av inkomster och verkställande av utbetalningar, i alla rikets
städer. Därmed fingo städerna vid sidan av magistraterna också
ett centralt finansförvaltande organ byggt på det medborgerliga
förtroendets grund. Men kommunalförordningen lade ej vikt vid
att noggrant utskifta ansvar och inflytande mellan de tre olika
element, som sålunda funnos inom städernas förvaltning,
magistrat, drätselkammare och mångfalden av särskilda nämnder och
styrelser. Detta problem lämnades åt eftervärlden. Lagstiftningen
har ej mycket sysselsatt sig med det. Utvecklingen fick bero av
vad i varje stad befanns lämpligt och riktigt. Därför har också
förvaltningsorganisationen i Sveriges städer utvecklats på ett
sätt som trotsar varje försök till systematisk överblick. Några
ting kan man dock taga fasta på. För det första, att
magistratens betydelse i städernas förvaltning undan för undan
minskats. Ingenstädes är rådstugan numera en verklig medelpunkt
för det kommunala livet; karakteristiskt är att gällande lag icke
längre betecknar magistraten såsom stadens styrelse. I många
städer finnes ej längre någon magistrat och i ännu flera skall
den inom kort avskaffas. Drätselkammaren har däremot fått allt
större betydelse och mer ocli mer blivit det ledande organet i
städernas förvaltning.
Betraktar man kommunalstyrelsen ur de enskilda
kommunmedlemmarnas synpunkt, är det två regler i
kommunalförordningen av 1862 som man stannar inför. Den ena angår deras
ekonomiska prestationer: »Medlem av en stadskommun är ...
skyldig att till de utgifter, som för kommunens gemensamma behov
böra ... uttaxeras, lämna bidrag i förhållande till den
sammanlagda bevillning till staten ..., som ... blivit honom påförd.» Den
andra angår kommunmedlemmarnas skyldighet att deltaga i det
kommunala arbetet och går ut på att de i allmänhet icke kunna
vägra att åtaga sig stadsfullmäktigeuppdrag ocli vissa andra
uppdrag.
Att kommunmedlemmarna sålunda hade plikter mot det
allmänna det var ingen nyhet från 1862. Tvärtom: stadens
självstyrelse framstod i äldre tid kanske främst ur den synpunkten,
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
