Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kommunalreformen i städerna — ett sjuttiofemsårsminne. Av Nils Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommunalreformen i städerna
äldste, bland vilka inga andra än borgare kunde taga säte och
stämma. Även borgerskapets organisationer: skrån, societeter
o. s. v. — motsvarigheter till nutidens fackföreningar,
arbetsgivareorganisationer och producentsammanslutningar i övrigt — hade
uppgifter att fylla i städernas förvaltning. På ett egendomligt sätt
togos sålunda sammanslutningar, som egentligen hade privata,
egennyttiga intressen, i det allmännas tjänst. Andra
samhällsklasser, som funnos i städerna, gesäller, arbetare och drängar,
präster, lärare, officerare och ämbetsmän, voro icke fullmyndiga
medborgare, så länge staden hade karaktären av en
yrkeskorporation. Det inträffade väl småningom, att andra samhällselement
än de borgerliga drogos in i varjehanda stadsförvaltningsbestyr,
som angingo även dem; de beskattades för sådana ändamål som
fattigvård och brandväsen, de fingo plats i nämnder och styrelser
o. s. v. Och på sockenstämmorna, som voro härdarna för
landsbygdens självstyrelse men även förekommo i städerna, visste man
i regel ej av någon ståndsskillnad; de voro kyrkliga skapelser,
och kyrkan hävdade redan på den tid då ståndsmotsatserna voro
som skarpast den kristliga och allmänmänskliga jämlikhetens
grundsatser. Men det var först 1863 som borgerskapets
särställning helt upphävdes. De regler jag nyss citerade ur
kommunalförordningen betydde, att ståndsgränserna sprängdes;
medlemskapet av stadskommunen blev icke beroende av yrket. Det blev
icke heller beroende av vare sig medborgarnas egen eller stadens
vilja: den som slog sig ned i en stad eller köpte en fastighet eller
drev näring där infogades därmed enligt den nya lagstiftningen
utan vidare i kommunen. Kommunen blev en gemenskap, i
vilken alla enligt lag hade del. Det var av stor betydelse, att på
detta sätt samhällselement, som förut stått främmande för
varandra, organiserades till samfällt arbete för gemensamma
angelägenheter. Sitt viktigaste synliga uttryck fick denna nya form
av självstyrelse i stadsfullmäktige, där grosshandlare och
hantverkare, läroverkslärare och ämbetsmän bänkades sida vid sida.
Stadsfullmäktigeinstitutionen bär i sin ursprungliga gestalt sin
tids prägel. Detta framträder tydligast i det sätt varpå
inflytandet utmättes genom rösträttsreglerna. Man såg i kommunen ett
slags bolag; det var därför som rösträtten graderades efter de
ekonomiska insatserna. Följden blev att vissa samhällsgrupper
alltjämt förblevo utestängda från varje reellt inflytande; jag
tänker särskilt på kroppsarbetarklassen. Det kan också påpekas, att
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
