Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Generalstabsverket om Gustaf Adolfs krig. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Generalstabsverket om Gustaf Adolfs kricj
omfatta hela Europa; därtill kommer att det ej ens lider av den
olägenheten att vara tragiskt. Efter hand som handlingen
framskrider mot vidgade horisonter, blir den alltmera markerat
framgångsrik; och den hjärtevinnande och i allo storslagna hjälten
går bort som Alexander, mitt i sin lycka och med stora
perspektiv alltjämt öppna framför sig, samt till råga på allt med
kvarlämnade medhjälpare som förmå hålla de höga affärerna
någorlunda vid makt.
Nalkas man med nationellt betonade känslor, förökas
naturligtvis ämnets tilldragande kvaliteter ytterligare högst väsentligt.
Ett obskyrt och folkarmt rike, som hittills med nöd hållit sig uppe
mellan företagsamma grannar, lyfter sig, som en sorts nordiskt
Makedonien, under loppet av tjugo år till en bländande och
tidigare helt otänkbar politisk position. Ett folk som hittills aldrig
åstadkommit någon som på allvar skulle kunna kallas fältherre
(med den halvt i mytens dimmor svepte Engelbrekt såsom enda
möjliga undantag) frambringar nu tidens ojämförligt största
kapacitet på området och linner på grund därav sig självt och
världen åtskilligt ändrade samt tar, efter att som hastigast lia
hunnit orientera sig bland nya möjligheter, ett fast grepp i
skägget på själva Habsburg. En lappad och svältfödd krigsmakt, som
hittills haft det ytterst brydsamt i vardagskrigen mot danskar
ocli »hackats som höns» av polacker, stövlar nu bak sin väldige
herre med jämnmod ut i allsköns krävande kontinentala
vidlyf-tiglieter, bland vilka det hastigt blir en självklarhet att man bör
stå sig bra.
På grund av detta och mera breder sig för eftervärlden en gång
för alla ett solskensskimmer över den historiska scen på vilken
Gustaf Adolf uppträder. För de agerande själva var naturligtvis
detta skimmer tämligen utspätt, i regel helt obefintligt. Nöd ocli
elände rådde som oftast i landet, befolkningen kved under pålagor
och utskrivningar, magistrater och landshövdingar jämrade sig
ungefär som senare under Karl XII, bönderna rapporterades
flerstädes äta bark, långa inrikes inkvarteringar av ostyrig värvad
utländsk soldatesk tyngde svårt, det inhemska krigsfolket dog som
flugor i lifländska och ostpreussiska förläggningar. Men
medvetandet om allt detta spelar med nödvändighet föga roll för den
sentida betraktarens instinktiva helhetsintryck. Allting mynnade
till sist ut i makt och härlighet för en tid framåt, och detta
lyckliga slut sprider självfallet sin glans över det bela, i lika hög grad
709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
