Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Socialstat och samhällsetik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialstat och samhällsetik
kommitténs eniga och oförfalskade syn på den moderna
socialpolitiken. I efterföljande citat ligger det något av en ny
Dalaallmogens upprorsstämning:
»Färdas man förbi någon av de dansbanor, som varje vecka nu
under vinterhalvåret annonserar sin tillvaro, och är man tilläventyrs
främling på orten, så frågar man sig osökt inför åsynen inför den
oändliga bilparken, om här försiggår någon större varumässa eller
dylikt. Man har i förstone svårt att fatta, att det hela är en ganska
alldaglig situation vid danstillställningar ute i landsorten. En
närmare undersökning- om varifrån bilarna äro, ger vid handen att de
äro från vitt skilda håll inom och även utom länet. Detta upprepas
vecka efter vecka. Skillnaden är bara den att man låter dessa
nöjes-tillställningar alternera mellan olika orter. Man måste därför utgå
ifrån att det offras orimligt betydande belopp enbart på veckans
danskvällar.
Det talas i bistra tider rätt ofta om vilka skyldigheter staten har
emot den enskilde medborgaren. Samhället har även iklätt sig stora
uppoffringar. Det talas vidare om att staten skall i förväg bereda
sig till nästa krisperiod. En tanke som i och för sig är riktig nog.
Men huru skulle det vara om staten även klargjorde för den enskilde
medborgaren att ban har ansvar ocli skyldighet att hjälpa sig själv
i första hand vid en kommande kris1? Väl ha vi hört, att fattigdom
fördrages med jämnmod, när den delas lika av alla, men å andra
sidan torde ett delat välstånd vara mera att bygga på. Det är ett
större statsintresse att arbeta för ett allmänt välstånd än en utbredd
fattigdom.
Har vi icke litet till mans en känsla av, att det från statens och
det allmännas sida kelas väl mycket med den enskilde medborgaren?
Statens sociala omvårdnad hotar att svälla över sina bräddar för att
med en eventuell lågkonjunktur kanske till slut ej kunna
upprätthållas i då behövlig omfattning? Självansvaret avtrubbas i
oroväckande grad. Envar har säkert kännedom om hur det går i en
familj, där barnen ej nekas någonting. Ekonomien undergräves,
barnen bli självsvåldiga och hemmet spolieras förr eller senare. Vilket
ansvar får nu den uppväxande ungdomen i allt sitt nuvarande
penningöverflöd? Är månne icke tiden inne för att göra en omvälvning
i dagens invanda tänkesätt, så att både när det gäller den enskildes
ekonomi och samhällsfinanserna strängare grundsatser tillämpas?
Om en person, som ihopsparat ett kapital, har oavvislig skyldighet
att i en svår tid bisträcka den värnlöse, är det då så onaturligt att
tänka sig, att denne värnlöse själv bort tidigare, därest han så
kunnat, ha bidragit till sitt eget uppehälle genom att spara?
Det förefaller som om en del av de yngre generationerna i
närvarande stund förstör pengarna i en omfattning, som aldrig tidigare.
En stor del av ungdomen har knappast den ansvarskänsla för
framtiden, för sig själv och för det allmänna, som vore önskvärd. Ger
oss icke denna företeelse anvisning om på vilka vägar man har att
686
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
