- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugufjärde årgången. 1937 /
680

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 20 nov. 1937 - Ett svenskt järnverk. Av Karl Wistrand - Unga statsbyggare. Av Gustaf Petri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dagens frågor

till och ofta taga ledningen av ortens sociala välfärdsarbete. Detta
är en inställning från näringslivets sida, som måste uppbäras av ett
visst socialt patos, så visst som varje välsignelsebringande social
verksamhet måste grundas i sinnelaget. Den medför också en
väsentlig fördel därigenom att den socialpolitiska verksamheten aldrig
förlorar kontakten med den ekonomiska utveckling, på vilken den med
naturnödvändighet måste baseras. Här bli icke som i dagspolitiken
de socialpolitiska välfärdsanordningarna lockmedel och
partifanfarer i spelet om makten, och därför köpas här inga uppreklamerade
fördelar med morgondagens bittra besvikelser; ansvarsanden har
utrymme, därför att ansvaret ytterst bäres upp av dem, på vilkas
gärning samhällets grundvalar vila.

Oavlåtlig omsorg om tillverkningens alla detaljer, förutseende
klokhet ifråga om företagets och dess marknaders utveckling,
vidsynt omvårdnad om de anställda, på vilkas insatser så mycket beror,
kännetecknar Sandvikens historia, som visserligen präglas av stora
personligheters särmärke men också, så nationellt svensk som den är,
bär drag som äro allmängiltiga för största delen av vårt lands
produktionsliv. Vilketdera intrycket som må överväga, de leda båda till
känslan av stolthet över den bild, som minnesverket ger — bilden
av ett svenskt järnverk. Karl Wistrand.

November är det historiska minnesfirandets högsäsong i
vårt land. Det är framför allt de många och
fascinerande problem, sammanhängande med vårt sagoskimrande
stormaktsväldes uppkomst och fall, som då sysselsätta våra tankar. Mycket
har säkerligen därvid tidigare förefallit oss svårbegripligt eller
ofattbart. De händelser, som under de senaste årtiondena utspelats
runt omkring oss i världen, ha emellertid givit den nu levande
generationen helt andra möjligheter att förstå den dynamiska
utvecklingen i 1600-talets Sverige än vad förut var fallet.

Våra dagars utveckling i Italien, Tyskland och Ryssland har på
ett sätt, som man aldrig kunnat drömma om under den liberala
aerans lugnt flytande tidsperiod, vittnat om de av starka
personligheter burna idéernas oerhörda makt över folken. Många paralleller
kunna på detta område dragas mellan Gustaf Adolfs verk och de
fenomen vi nu bevittna i fråga om metoderna och tillvägagångssättet.
Även olikheterna äro påtagliga och den främsta skillnaden mellan
den på svensk botten uppförda statsbyggnaden och de moderna
diktaturerna ligger i den förras så starkt framträdande demokratiska
karaktär. Folkrepresentationens och menig mans frivilliga
medverkan var sålunda ett av huvudmomenten i Gustaf Adolfs
ledarpro-gram. De metoder, konungen använde för att framkalla och stimulera
denna medverkan, erbjuda ett särdeles lönande studiefält. Dessa skola
emellertid icke nu diskuteras. I stället skall uppmärksamheten blott
fästas på ett förhållande, vars beaktande är ofrånkomligt, om man
vill söka förstå utvecklingsförloppet, nämligen konungens och hans
närmaste medhjälpares stora ungdom.

680

Unga
statsbyggare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1937/0688.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free