Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 20 nov. 1937 - Från Tornedalen till Helsingfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Från Tornedalen
till Helsingfors.
Den 20 nov. 1937.
Den svensk-finska syneförrättningen i Tornedalen
startade under mindre lyckliga auspicier.
Uppenbarligen hade hrr Sandiers, Engbergs, Holstis och Hannulas
visita-tion improvisationens karaktär, med alla de risker, som därmed
kunna vara förenade. Dessutom kunde det ifrågasättas, om rätt
tidpunkt för gränsmötet valts. Underrättelserna från Helsingfors om
tillämpningen av den nya universitetslagen tydde närmast på, att
resan knappast företogs i det rätta psykologiska ögonblicket.
Slutligen lät hr Engberg i sin handlingsiver undslippa sig uttalanden pä
ort och ställe, som kunde ingiva den uppfattningen att
undervisningen i finska i de svenska Tornedalsskolorna skulle i hög grad
vidgas, ej blott utöver vad han som ecklesiastikminister själv
föreslagit utan även vida längre än Vad den finsktalande befolkningen
själv önskade.
Efter hemkomsten via Helsingfors skyndade sig hr Engberg att
tolka sig själv och därmed reducera räckvidden av resetalens löften.
I den mån hans strävan kommer att inrikta sig på att ge de
finsktalande barnen tillfälle till en fördjupad undervisning i deras
modersmål, utan att; deras eget välförstådda intresse att fullständigt
lära sig svenska trades för nära, behöver han näppeligen röna något
starkare motstånd. Vårt land har råd att ge sin språkliga minoritet
möjligheten att vara tvåspråkig och att därmed bevara de
skatter, som modersmålet för människor alltid måste representera. En
sådan politik måste stå i god överensstämmelse med vår
uppfattning-om billighet, rättvisa och humanitet. Så länge den finsktalande
befolkningen själv ingenting högre önskar än att erhålla en solid
undervisning i svenska språket, vore det ett utslag av spökrädsla att
frukta uppkomsten av ett språkligt irredenta vid vår landgräns mot
Finland. Skulle risk därför uppstå, måste frågan gälla
invandrings-bestämmelserna och ej så mycket undervisningen.
Färden i Toriiedalen måste ha visat de finska regeringsledamöterna
den goda viljan från svensk sida att tillmötesgå vår språkminoritets
legitima intressen. Denna goda vilja kan demonstreras både när
tillfället är lägligt och olägligt. När allt kommer omkring, var det
måhända rent av passande att just under den akademiska
språkstridens i Finland tillspetsning visa upp, att det icke existerade
något sådant Norrbottensproblem, som man på purfinskt håll nästan
ropat efter.
Händelserna under resans andra del, de bägge svenska statsrådens
besök i Helsingfors, voro även ägnade att avtrubba den kritik, som
till en början i Sverige ägnades resans planläggning. Exc. Sandiers
tal i Helsingfors uttryckte i lika vältaliga som oförtydbara
vändningar den rikssvenska opinionens syn på den ömsesidiga hänsyn,
664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
