Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Litteratur - »När demokratine bröt igenom» (Åke Thulstrup). Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
saknar i sin genre egentliga konkurrenter och har därför en plats
att fylla. Såsom en populärvetenskaplig framställning av
händelserna fr. o. m. sekelskiftet t. o. m. världskriget skall den säkerligen
också finna många intresserade läsare, ej blott bland de yngre utan
även bland de äldre, viika gärna i bokens form vilja leva om sitt liv.
Förf. har deprecierat värdet av allt sitt lovvärda arbete genom
brist på nödig precision i framställningen. Det vore lätt att lämna
alltför många exempel härpå. Läsaren imponeras sannerligen inte
av skärpan i uttryck sådana som »Sverige höll på att bli rikt, men
rikedomen fördelade sig en smula ojämnt» eller »Det är nog
egentligen inte så märkvärdigt, att gulaschväsendet sågs med en viss
ovilja av den del av befolkningen, för vilken dyrtiden betydde nöd
i stället för rikedom» eller »Denna riktning (d. v. s. högern 1905)
utmärktes kanske i törsta hand av en viss konservatism». Förf. säger
om första kammarens »historiska skratt» åt Staaffs praeterea censeo,
rösträttsfrågan, att det »visserligen icke finnes omnämnt i
kammarens protokoll men har bevarats på muntlig väg»; alldeles bortsett
från uttrycksformen vore ingenting lättare än att peka på litterär
behandling av detta tillfälle, t. ex. i Gustaf Str;dsbergs essaysamling.
Förf. kallar Nilsson i Bonarp för Nilsson i Kabbarp och låter med
få sidors mellanrum Peterson i Påboda före övergången till
liberalerna än tillhöra nationella framstegspartiet, än lantmannapartiet.
Han gör ett stort nummer av, att en skomakarson 1918 inträdde i
regeringen (Thorsson) utan att dock nämna, att Per Elof Lindström,
ecklesiastikministern i Lindmans första ministär, var soldatson.
Förf. talar om två- eller treåriga fortsättningsskolor efter 1918,
medan lagstiftningen som huvudtyper nämner ett- eller tvååriga.
Förf. tycks föreställa sig att en omedelbar förstakammarupplösning
skulle ha ingått i 1918 års författningsuppgörelse, trots att 1919 års
upplösning i själva verket av Edén gjordes till en följd av första
kammarens vägran våren 1919 att bifalla propositionen om
48-tim-marsveckan. Han uttrycker sig otillåtet onyanserat, när han yttrar,
att kraven på en rösträttsreform på 90-talet »rönte inga sympatier
inom första kammarens majoritetsparti»; i verkligheten ställde sig
män som »kung» Bergström, Billing, »Hasselrotarna» och även i viss
mån Boström m. fi. icke avvisande till en viss rösträttssänkning, och
deras redan tidigt signalerade garantilinje hembar f. ö. delvis
segern 1907. Om den 1897 upphävda mellanriks.agen skriver förf., att
den »åtminstone på ett tidigare stadium stadgat, att i Sverige
tillverkade varor tullfritt fick utföras till Norge och vice versa»; skall
mellanrikslagens innehåll karakteriseras, innefattade lagen före 1874
särskilt för sjötrafiken massor av hel- och halvtullsatser, medan
ändringen 1874 i hög grad avplanade handelsrestrikt;onerna. Förf.
gör gällande, att storgodsägarna före 80-talets kris »dragit furs liga
revenyer av sina gods» men att prisfallet »utrotade den gamla
jordbruksaristokratien helt» »i vissa delar av Sverige, särskilt i några av
Mälarlandskapen»; bortsett från att landskapen kring Mälaren enligt
kartan ej äro flera än tre, varför uttrycket »några av dem» gör inne-
631
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
