Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Skottet vid Fredrikshald. De preliminära resultaten av en ballistisk-medicinsk undersökning. Av Gustaf Hultkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hållpunkter saknats för bestämmandet av skillnaden i motståndets
storlek.
Det motstånd, som huvudskålens ben gör, då en kula går genom
huvudet, varierar mycket, beroende på synnerligen växlande
tjocklek hos benet. Säkerligen gör skallens ben mycket mindre
motstånd än man är benägen tro, såvida kulan icke är mycket
liten. Vid tinningarna åstadkommer huden ett motstånd, som man
troligen bör räkna med i lika hög grad som benet, måhända utom
vid kulor från salongsgevär o. d. För en muskötkula, som är i
stort sett 10 gånger tyngre än en browningkula, gör benet vid
tinningarna jämförelsevis litet motstånd.
Särskilt vid skott mot kärl innehållande lera framträda kulors
verkningar såsom hålrum i leran, vilka ha form av en osymmetrisk
spole, vars tjockare del är belägen närmare ingångsöppningen.
Ett sådant genom kulan uppkommet spolformigt hålrum kallar jag
i det följande för sprängningsspole. Har kulan stannat i leran,
ligger den i själva spetsen av spolens bortre ända. Har den
däremot gått igenom kärlet, är utgångsöppningen större eller mindre,
beroende på om öppningen befinner sig på längre eller kortare
avstånd från det ställe, där kulan skulle ha stannat, om kärlet
med lera varit tillräckligt stort. Utgångsöppningen kan alltså
betraktas som en sektion på den icke fullbordade
sprängningsspolen. Dessa uppgifter av Medinger väckte hos mig tanken, att
man måhända därigenom kunde få förklaring till vissa egenskaper
hos skadan å Karl XII:s huvud, såsom utgångsöppningens ringa
storlek, benskadornas tämligen likformiga utbredning och deras
symmetri, den sistnämnda bl. a. framträdande däri, att
benskärvorna brutits av i riktning utåt ej blott i omgivningen av
utgångsöppningen (vilket är helt naturligt) utan även kring
ingångsöppningen, något som är svårare att förstå anledningen till.
Jag tänkte mig, att om sprängningsspolens bortre ända befunnit
sig i utgångsöppningen, skulle den kraft, som åstadkommit de
utbredda bensprickorna, hava kommit från huvudets centrala delar.
Därvid måste sprickorna hava blivit likformigt utbredda och även
visat en viss symmetri. Vidare skulle utgångsöppningen vara
liten, emedan kulan nätt och jämnt kunnat tränga ut genom huden.
En rätt omfattande serie skjutförsök med musköt blev
följden av nyssnämnda spekulationer. Som mål för skotten
användes kärl av blyplåt. På utsidan armerades de med hårdgips och
bekläddes med garvat fårskinn. Sannolikt blevo de därigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
