Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Skottet vid Fredrikshald. De preliminära resultaten av en ballistisk-medicinsk undersökning. Av Gustaf Hultkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gängse misstankarna om lönnmord. Det skulle dock föra alltför
långt att i denna uppsats underkasta Carlbergs berättelse
nödvändig kritisk granskning.
I sin berättelse uppger Carlberg, att det var första natten, man
från fästningen kunde använda musköteld. Hela natten
underhölls från norska sidan en ständig eld, och täta kedjesalvor
avfyrades ditåt man märkte, att det arbetades. Icke heller
»försummades ett oupphörligt kanonerande och bombkastning» samt
»licktkulor för att upptäcka de operationer, som hos oss
förehades». På fästningen brunno beckkransar, som upplyste hela fältet.
I den nya linjen stupade många av soldaterna, innan man genom
nedgrävning och fyllande av skanskorgar fått tillräckligt skydd.
Ingen eldgivning förekom denna kväll från den svenska sidan.
I den anonyma berättelsen säger författaren, att »alla skott från
Överberget och staden riktades på oss, så att alla druvhagel slogo
uti och över trancheen». Till Överberget var avståndet emellertid
600 meter. Författaren uppger, att han höll kungen under
fötterna men släppte efter var gång kanonen lossades ifrån
Överberget, så att kungen alltid sjönk så långt ned, att han var betäckt.
Teoretiskt får detta anses vara väl möjligt, eftersom drygt tre
sekunder måste hava förflutit från det man i löpgraven observerade
mynningsflamman till dess druvhagel från en kartesch, avfyrad
frän Överberget, hunnit fram. Sedan författaren gjort kungen
föreställningar om faran, gjorde denne med foten ett hål i vallen och
»således gjorde sig fotfäste så högt, att han kunde ligga med
armarna på vallen». »Därefter begyntes åter från Överberget med
mycket skjutande och vid 4:de kanonskottet hörde jag slaget på
hans Kungl. Maj:ts huvud så starkt som man slår med tu fingrar
i handen», tillägger författaren.
När man förstått att kungen var död, lät man kroppen
tillsvidare ligga kvar orubbad, och för att undvika oro bland
soldaterna kom man överens om att hålla hans död tills vidare hemlig
för dem. Carlberg och kapten Posse sändes att hämta en bår vid
en för kungen uppförd trähydda, som låg några hundra meter
från löpgraven. Då Carlberg vid ditkomsten ropade till vakten
att strax skaffa en bår, kom befälhavaren — en annan Posse —
fram och frågade, om kungen var skjuten. Carlberg, som
förnekade detta, emedan soldater hört frågan, säger i sin detaljrika
berättelse om händelserna, att det föreföll honom besynnerligt,
att ryktet så hastigt kunnat sprida sig så långt, då det ännu icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
