Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 okt. 1937 - Kring “talträngdheten“ i riksdagen. Av E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
bonden Adolf Wiklund i Brattfors. Men i själva verket äro
antaganden om debutanternas större självsäkerhet mycket löst grundade.
I årets andra kammare togo efter fjolårets nyval 60 ledamöter för
första gången säte i riksdagen. 12 tillhörde högern, 7
bondeförbundet, 11 folkpartiet, 27 socialdemokraterna och 3 sillénarna. Av dessa
höllos jungfrutal av 10 högermän, 5 bondeförbundare, samtliga
folkpartister, 14 socialdemokrater och samtliga sillénare. (Av de nyvalda
kvinnorna höllo alla utom en socialdemokratisk ledamot »maiden
speech».) 43 nyvalda ledamöter gjorde alltså inlägg och 17 uppsköto
detta till en oviss framtid. Med ali sannolikhet är
proportionen mellan talande och tysta ungefär densamma bland de nyinvalda
som hos de äldre riksdagsmännen. Det mest anmärkningsvärda är
att socialdemokraterna i så stor utsträckning iakttagit
återhållsamhet, ty enligt den populära uppfattningen skulle ju
socialdemokraterna vara de mest durkdrivna på estraden och dessutom
påpassli-gast; delvis kan återhållsamheten dock förklaras av att ett
regeringsparti måste ålägga sina anhängare vissa restriktioner i motionerande
och kritiserande, och dessutom möter den enkle mannen i ledet
enligt sakens natur större konkurrens om yttrandetillfällena inom ett
jätteparti än i ett mindre parti. Anmärkas kan dessutom, att många
tillfälliga faktorer kunna vara avgörande för en nykommen
riksdagsmans bidrag till kammarens protokoll: ledamöterna av
presidierna i tillfälliga utskott, vilka ofta äro nykomlingar, kunna ex
officio vara skyldiga att hålla anföranden i ämnen, rörande vilka
de innerst inne ha föga intresse eller sakkunskap, och omvänt kunna
åtskilliga ha varit stridsfärdiga men avstått från att yttra sig,
därför att en viss frågas önskvärda lösning ej behövt föranleda debatt.
Man kan tycka, att 43 jungfrutal hos 60 debutanter är en mycket
hög siffra. Den är dock i själva verket lägre än motsvarande
notering före »det demokratiska genombrottet». Jämförelserna äro
visserligen icke uttömmande, ty endast tre andrakammaruppsättningar
efter nyval ha undersökts. Men de valda riksdagarna äro
otvivelaktigt fullt representativa. Vid 1873 års riksdag, alltså vid en
tidpunkt då kammarens sedvänjor någorlunda hunnit stadga sig efter
representationsreformen, inräknades precis som i år 60 nykomlingar.
Av dessa höllo 46 omedelbart jungfrutal, medan 14 förhöllo sig tysta.
(Även »Moltigius», den för sin notoriska tystnad kände
borgmästaren, sedermera landshövdingen Lothigius återfinnes eget nog bland
jungfrutalarna.) Vid 1891 års riksdag, alltså under tullstriden,
utgjorde de nyvaldas antal 51. Av dessa höllo 39 jungfrutal och 12 tego.
Vid 1906 års riksdag, alltså den första riksdagen i den
legislatur-period, under vilken rösträttsfrågan löstes, immatrikulerades som
nykomlingar 56 riksdagsmän. Ej mindre än 47 av dessa hade
debattinlägg redan under sin första riksdag, och endast 9 avstodo från
att begagna sin yttranderätt. Vid samtliga dessa tre riksdagar hav
sålunda frekvensen jungfrutal varit relativt högre än i år.
Att ingå i enskildheter kan vara obehövligt. Endast ett par
observationer skola tillfogas. Under dessa tre representativt utvalda
601
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
