Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 okt. 1937 - Kollektivavtal för tjänstemän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
mera individualistiska principer. Man får därför söka sig fram efter
andra vägar än den kollektiva avtalsvägen, då det gäller att
orga-nisationsmässigt hävda tjänstemännens ekonomiska intressen.
Till uppkomsten av detta betraktelsesätt har naturligen kraftigt
medverkat fackföreningsrörelsens sega fasthållande vid den av
industriell stordrift präglade, kollektiva avtalstypen även på sådana
områden, där en starkare differentiering av anställningsvillkoren
hade varit önskvärd. Som bekant hör L. O. till de få verkligt
konservativa institutionerna i vårt land. Men denna i och för sig ytterst
aktningsvärda konservatism försvårar mången gång för
fackföreningsfolket att fördomsfritt ocli odogmatiskt taga ställning till de
nya problem, som arbetslivet ständigt aktualiserar. Någon
motsvarande traditionsbelastning behöver emellertid icke hämma den
moderna tjänstemamiarörelsens män, då de nu efter ikraftträdandet av
lagen om förenings- och förhandlingsrätt allt oftare bänka sig vid
förhandlingsbordet tillsammans med arbetsgivarna. Man har skäl
att här förvänta sig ett friare och mera nyanserat bedömande av
förhandlingsfrågorna, något som även bör underlätta ett förnuftigt
handhavande av det viktiga instrument vid anställningsvillkorens
fastställande, som kollektivavtalet utgör även för tjänstemännen.
Ty därom råder knappast något tvivel: kollektivavtalet kommer
att i växande utsträckning vinna tillämpning också bland
tjänstemännen, helt enkelt därför att det skall visa sig, att kollektivavtalet
är den mest praktiska formen för fixerande av uppgörelserna vid
förhandlingsbordet. Den kollektiva avtalsregleringen reducerar
skrivarbetet högst väsentligt. Den skapar reda och överskådlighet
på arbetsmarknaden. Den möjliggör slutligen ett snabbare och
effektivare processuellt förfarande vid eventuella tolkningstvister
än som eljest står till buds.
Det må emellertid understrykas, att kollektivavtalet är en form
allenast. Accepterandet av denna form leder i och för sig icke till
standardisering av arbetsvillkoren. Med den praxis, som utvecklat
sig vid arbetsdomstolen, torde nämligen varje överenskommelse om
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, som slutits
mellan en arbetsgivare eller hans organisation och en
arbetstagareorganisation, få karaktär av kollektivavtal. (Se Lode Wistrand:
»Kollektivavtalslagen och arbetsdomstolen» sid. 47 o. f.) Det är härvid
likgiltigt, om anställningsvillkoren ordnats efter kollektivistiska eller
individualistiska principer. Även ett avtal med exempelvis
uteslutande personliga löner blir under angivna förutsättningar ett
kollektivavtal. Det spelar heller ingen roll, om den ingånga
överenskommelsen rubricerats som »normalkontrakt», avtal om »allmänna
anställningsnormer» eller liknande. Den är likväl att betrakta som
kollektivavtal, om en organisation står som part på de anställdas
sida.
Den springande punkten är sålunda icke: kollektivavtal eller ej,
utan i stället: hur långt bör kollektivavtalens innehåll bestämmas
kollektivistiskt för tjänstemännen! På den frågan kan icke lämnas
42 — 37614. Svensk Tidskrift 1937.
595
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
