Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Landsbygdens nya ansikte. Av Martin Skoglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin Skoglund
jordbruksprodukter och byggnadskostnader är så ofördelaktigt
som nu: en snickaretimme motsvarar tio liter nysilad mjölk!
Det är också möjligt att själva bebyggelsen på landsbygden
kommer att förändras. Den spridda bebyggelse, som vi för
närvarande ha i backstugorna, är säkerligen på tillbakagång. Vi
kunna redan nu tydligt skönja, hurusom de nya
egnahemsbyggarna skocka sig längs vägen, där bussen går fram och där det
är lättare att vinna de bekvämligheter, som gör livet trivsammare.
Likaså är det väl sannolikt, att bondehemman långt borta i
ödemarken så småningom här och var nedläggas samt förvandlas till
skogbärande mark. Många stengrunder minna nu om nedlagda
torp, och i en framtid komma kanske liknande rester att erinra
om gårdar, där ödsligheten blivit för stor. En utveckling i denna
riktning bör för övrigt vara desto troligare, som vår skogsindustris
teknici synas göra ständigt nya erövringar och virkesbehovet väl
sannolikt i samma mån måste växa. Ibland frestas man dessutom
att undra, om icke skiftet gick för häftigt fram, när gårdar
utbrö-tos och flyttades ut i backarna kring den gamla bysarnfälligheten.
De kringströdda gårdarna ligga placerade som ett slags symbol för
den individualistiske odalmannens tid, som ett minnesmärke över
övergången mellan den gamla »bykommunismen» och vår tids åter
i hög grad kollektiviserade bondesamhälle. De bilda också en
oersättligt vacker tavla, där de ligga inbäddade i trädgårdarna. Men
de öka ensamhetskänslan, och inte sällan försvåra eller fördyra de
sådana moderniseringar eller kulturframsteg, som fordra
samverkan eller göra nära samarbete önskvärt.
De flesta människor sätta säkerligen värde på sol, luft och den
större rörelsefrihet, som landsbygden erbjuder. Men de göra det
inte i så hög grad, att de stanna där under väsentligt sämre
levnadsförhållanden än som staden kan skänka. Hur skall
landsbygden kunna hävda sig i denna ojämna tävlan? Och vilka
samhälls-spörsmål uppstå, om landsbygden — som man kan befara —
misslyckas? Är det underligt, om ett drag av oro vilar över folket
på landsbygden?
Ändock kan man till sist inte undanhålla en reflexion. De
människor på landsbygden, som äro i färd med att bryta upp, borde
försiktigtvis undersöka de möjligheter, som de verkligen ha i
städerna. Storstädernas hjälporganisationer kunna upplysa dem om
att staden även har bakgator, slumkvarter och arbetslöshetsköer.
546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
