Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Kvinnorna efter kvinnorösträtten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnorna efter kvinnorösträtten
rustning. Ej heller förutsågo väl reformens anhängare, att
befolkningskrisen skulle inträffa samtidigt som kvinnorna restlöst
tilldelades medborgerliga rättigheter. Naturligtvis är
befolkningsdöden ej enbart att tillskriva kvinnorna, men den kan å andra
sidan ej förklaras utan en förslappad vilja även hos dem och
kanske mest hos dem att påtaga sig föräldraskapets offer och
underkasta sig dess inskränkningar. Att sätta befolkningskrisen i
samband med kvinnorösträtten är visserligen att ge ett svar i fel
kasus; den är dock ett slags svar på de officiella appellerna vid
rösträttsreformens genomförande till det ansvar och de plikter,
som borde följa med rösträtten.
Den intressantaste frågan är ändock, liur kvinnorna själva
reagerat inför de rättigheter, som de så ivrigt kämpat för. Har deras
allmänintresse vuxit, har deras kännedom om det aktuella
samhället vidgats? Att besvara denna fråga generellt är givetvis
ogörligt, lika litet som ett allmänt omdöme om männens
medborgerliga nit och kompetens kan fällas. Alla veta, hur mycket
arbete kvinnorna nedlagt genom kurser o. dyl. för att förkovra
sitt kön i medborgarkunskap — men hur många besöka dem?
Alla veta också, att det finns en elit av kvinnor, som uppfyller de
högst ställda pretentioner —, men är deras antal så mycket större
nu än på Ellen Keys och Gurli Linders tid! Sanningen är nog den,
att hos den moderna kvinnan i allmänhet ocli den yngre i
synnerhet — av de äldre kvinnorna med en annan uppfostran kan mindre
begäras — finnes ett mycket minimalt intresse för statens affärer,
hur plikttroget röstningen än skötes. Bio och sällskapsliv stå
högre i kurs än det politiska bildningsarbetet; vid radioföredrag
avstänges nog oftast automatiskt apparaten; den lätta, mycket
illustrerade och helst kolorerade veckopressen samt den lätta
romanen utgöra favoritlektyren; i dagspressen slukas först ocli främst
det lättsmälta stoffet, som tidstypiskt nog för varje år kan glädja
sig åt ett allt rikligare tillmätt spalt- och sidutrymme; tjuvlyssnar
man till samtal mellan kvinnor på gator, kaféer eller bussar,
skulle man nästan räkna det som ett mirakel att få höra politik
med verkligt allvar och djup diskuteras. Intet antyder att man
med en parafrasering av Gambettas berömda sats skulle lia rätt att
tro att kvinnorna ständigt tänka på men aldrig tala om politik.
Det skulle vara roande att få veta, hur många kvinnliga väljare —
naturligtvis också hur många manliga —• skulle kunna någotså-
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
