Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Kvinnorna efter kvinnorösträtten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnorna efter kvinnorösträtten
dagen en motståndare — erkände, var utvidgningen av rösträtten
till kvinnorna en förr eller senare ofrånkomlig akt av
»händelsesammanhangets logik». När rösträtten demokratiserades, kunde
man icke gärna i längden ställa de självförsörjande kvinnorna
utanför, och finge dessa rösträtt, måste det lia varit en grov
oförrätt mot hemkvinnorna, om dessa skulle ha diskvalificerats. De
många ideella kvinnoorganisationernas arbete utgjorde också ett
vittnesbörd om att det allmänna måste ha intresse av att ett i det
offentliga livet ge ett ökat utrymme för kvinnornas beredvillighet
att få tjäna samhället. Rättfärdighetsskäl och
statsnyttosynpunkter hade så sammanvävts, att striden om kvinnornas allmänna
rösträtt i vårt land till sist huvudsakligast stod om den lämpliga
tidpunkten för dess införande.
Under rösträttsstriden gjorde de reformintresserade kvinnorna
åtskilliga utfästelser. De ville i rösträtten se ej blott en
»naturlig rätt» utan även en hävstång att höja sin medborgerliga
kunnighet, sin känsla för det samhälle, vari de levde. Ocli även i de
manliga reformvännernas argumentering skymtade liknande
förväntningar. Har reformen i allo infriat dessa utfästelser eller
motsvarat dylika förhoppningar?
En sida av kvinnorösträttens verkningar har ofta blivit föremål
för observation, nämligen kvinnornas valdeltagande jämfört med
männens. Senast har detta skett i professor Herbert Tingstens
nyorienterande valstatistiska undersökningar, samlade i arbetet
»Political behavior». Dessa undersökningar från olika länder
bekräfta, att valdeltagandet lios kvinnorna alltid ligger under
männens, att det är lägre lios de ogifta kvinnorna än de gifta och att
det — på samma sätt som lios männen — är särskilt lågt hos de
yngsta generationerna, hos »flappers». Undersökningarna ge
vidare vid handen, att kvinnorösträtten visserligen ej regelmässigt
men ofta något gynnat de borgerliga partierna, i synnerhet då
partier med kyrklig eller religiös inriktning. I vad mån det
senaste andrakammarvalet i Sverige skall på nytt verifiera
riktigheten av denna politiska tendens står dock öppet, åtminstone tills
valstatistiken från fjolårets val föreligger och lämnar fältet fritt
för antaganden och slutsatser. Sammanfattningsvis kan det sägas,
dels att kvinnorna visat ett något slappare intresse att utnyttja
sin rösträtt än männen, dels att de på grund av sin proportionellt
536
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
