Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 5 september 1937 - Ekumeniska intryck från Oxfordkonferensen. Av Wilh. Carlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
vits, liksom en tävlan att återupptäcka evangeliets kärna. Det är
ingen vare sig universell teologi eller myndighet, som avses, utan
kristna personligheter inom alla kyrkosamfund liksom inom alla
stats- och samhällsformer. »Vi uppfordra icke världen att efterlikna
oss», heter det i slutbudskapet, »ty vi äro blott alltför lika världen.
Den kallelse, som utgår till oss själva och till världen, är en kallelse
till Kristus.»
Den tvedräkt inom mänskligheten, av vilken kyrkornas är en reflex,
har under tidernas omskiftelser vållats av skilda faktorer. Under det
sekel, som närmast följde Rousseau, hävdade individ och klass till
det yttersta sina anspråk mot varandra. Men denna motsättning
korsas nu av nationernas, och med alltmer sammanpressade krafter
tävla dessa senare om varje hörn av vår planet. Raser och
världsdelar lia indragits. Kyrkorna äro kallade att ta ståndpunkt mot både
individuella, partikulära och kollektivistiska ytterligheter, och de
mena sig giva världen ett ärligt föredöme, när de på särskilda
sammankomster, bl. a. i Edinburgh under augusti d. å., sträva till
inbördes förklaring, icke överslätning, av sekelgamla dogmatiska
skiljaktigheter. Men det gällde i Oxford »liv och arbete», överhängande
praktiska uppgifter inom hem, yrke, parti och hushållning, ävensom
inre och yttre statsliv, och utgångspunkten var närmast den totalitära
regeringsmyndighet, som mot upplösningens eller godtyckets makter
ställer kravet på tjänande och subordination. Också för den kristne
är tjänandet ett grundläggande bud, och det vore från denna
synpunkt snarast vilseledande att förneka gemenskapen mellan ekumenin
och våra dagars oinskränkta, reformerande statsmakt. Men denna
gemenskap har mera framträtt under Oxfordmötets förarbeten, där
tyskar deltogo, än dess debatter, där de saknades. Det hölls, jämsides
med vårt möte, i Ashridge en engelsk föredrags- och studiekurs om
»demokratiens självuppfostran», där både borgerliga och socialistiska
partiledare deltogo, och såväl Times som Manchester Guardian ägnade
denna kurs på invand parlamentarisk grund en snarast större
uppmärksamhet än ekumenins arbete. Man vrider sig på skilda håll i
det angelsaksiska, och kanske framför allt amerikanska, folklivet
som en mask undan reaktionen mot klass- och kulturliberala
doktriner.
Men skillnaden mellan nazismens tvångsevangelium och den kristna
frihetens är icke dess mindre genomgripande, och den, som i följd
läser de fem. Oxfordsektionernas utlåtanden kan också erinras om den
skiftande tekniska serien av byråer, kommissioner och enquëter inom
folkförbundets ram. Vissa bland sektionsutlåtandena ha en koncist
laddad uppläggning — t. ex. det första, om Church and Community,
under, som det säges, skandinavisk inverkan — andra en mångsidigt
orienterande — t. ex. det fjärde, om Church and Education, under
amerikansk. Vad man i båda fallen finner utmärkande för dessa
be-tänkanden, liksom också för mötesbudskapet, är den öppenhet, med
528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
