Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 5 september 1937 - Estlands korporativa kammare - Ekumeniska intryck från Oxfordkonferensen. Av Wilh. Carlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
intresset. Bägge kamrarna tillsättes för en tid av fem år och bägge
kunna upplösas. »Statsrådet» har i jämförelse med
»deputeradekammaren» begränsad initiativrätt men har obeskuren rätt att delta i
avgörandena av lagar, budgeten, författningsändringar, fördrag m. m.
Prioriteten tillkommer dock i allmänhet »deputeradekammaren», och
i vissa fall kan »statsrådets» avvikande beslut åsidosättas av denna
genom beslut antingen med eller utan kvalificerad majoritet.
Tvåkammarsystemet i Estland vilar sålunda icke på full jämställighet
mellan kamrarna. »Statsrådets» medlemmar ha dock
interpellations-rätt, och rådet kan i vissa fall, genom hänvändelser från
statspresidenten, få yttra sig över misstroendevota mot regeringsledamöter,
kring vilka vota en majoritet i »deputeradekammaren» samlat sig.
Unikt för Estland är att statspresidenten i vissa vagt angivna fall kan
låta kamrarna sammanträda och besluta tillsammans
(»nationalförsamlingen»).
Estlands nya andra kammare utgör ett av de få exemplen på ett
genomfört försök i en demokratisk eller åtminstone
pseudodemokra-tisk stat att lielt basera en av folkrepresentationens halvor på
särskilda kategorier och yrkesintressen. Den korporativa tanken har
visserligen länge diskuterats i de baltiska randstaterna men Estland
har hunnit längst i denna konstruktiva nybildningspolitik. Så många
gånger som samma tanke, icke minst under de sista åren, varit uppe
i Sverige, förtjänar det estniska experimentet att uppmärksammas
av oss.
Ekumeniska intryck från
Oxfordkonferensen.
De allmänkyrkliga, ekumeniska
strävandena ha skilda föregångare, äldre och
yngre. Medeltidens påvar syftade till en universell Gudsstat,
president Wilson till ett lika världsomspännande Nationernas förbund.
Ekumenins volym är Gudsstatens, dess organisation folkförbundets:
den tillerkänner var kristen kyrka suveränitet. Det ligger i
ärkebiskop Söderbloms skapelse redan organisatoriskt något av ett Tredje
rike, och det är förklarligt, om den både från romerskt-katolskt håll
och nutida politiskt mötts av undran, endels av misstro. En utsänd
observatör från Genève till den nyss avslutade Oxfordkonferensen
(12—26 juli), mr. V. J. Wilson, fann kyrkornas och nationernas
sammanslutning »fullständigt olika» (most distinct) till ursprunget men
eniga i arbetet på »andens enhet genom fridens band». Denna nya,
bibliska tolkning av folkförbundsidén hos en andre Wilson tillkom i
samma vecka som Lloyd George i det engelska underhuset, på tal om
Spanien, kanske mer officiellt än förut och utan att motsägas,
förklarade Nationernas liga »berövad kredit och auktoritet». Är det
tänkbart, att just det olika ursprunget skall ge den allmänkyrkliga
rörelsen utvägar, om ej till direktare yttre framgång, så dock till en mera
meningsfylld tillvaro’?
Det första ekumeniska mötet i Stockholm för tolv år sedan var
kanske snarast en gigantisk upptakt, mera betingad av personliga än
526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
