Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 5 september 1937 - Exc. Sandlers resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
iakttagit den tacksamma glädje, med vilken demokratiens spetsar
mottaga veckojournalernas devota hyllningar och reklamartiklar.
Man får väl ändå antaga, att herr Sandler och den regering han
företräder haft ett verkligt politiskt syfte med de många resorna.
Men vilket? Såsom i ett föregående häfte av denna tidskrift påpekats,
har den tyska pressen sysslat åtskilligt med herr Sandiers
förehavanden och icke utan oro följt honom på hans odyssé. Det har rentav
uttalats den farhågan, att den svenske utrikesministern skulle vara
i färd med att tillverka ett antityskt block. Den svenska pressen och
de ledande politikerna i vårt land ha med få undantag antingen nöjt
sig med referat och bildreportage eller också som vanligt hängett sig
åt den optimistiska tron, att allt vad herr Sandler gör är väl gjort.
För vår del kunna vi från tyskarnas ståndpunkt förstå deras
bekymmer, även om vi icke dela dem. Om man som herr Sandler ena
ögonblicket säger, att man inte vill vara med om någon ideologisk
uppdelning av staterna, och nästa ögonblick bedyrar, att Sverige — och
Norden — självklart slår vakt om fred och demokrati, så är detta med
förlov sagt inte riktigt logiskt, eftersom ordet »demokrati» i våra
dagars Europa har en ideologisk tillspetsning. Skall en deklaration
av Sveriges ståndpunkt behövas, så skulle den väl kort och gott lyda
ungefär så här: Sverige vill leva i fred med alla stater och folk,
oberoende av den statsform de valt, men Sverige fordrar också att självt
få bestämma över sina öden och vill inte veta av någon inblandning,
från vilket håll och under vilken förevändning den än må komma.
Vi skulle anse detta vara en vidsynt och tolerant och på samma gång
rakryggad utrikespolitik. Det är glädjande att kunna fastslå, att
utrikesministerns uttalanden senast i Warschau gingo i denna riktning.
Då herr Sandler avsvär sig ideologiska motiv inom den
internationella grupperingen, så vet man mycket väl, att lian främst avser
allt det som i hans kretsar nämns »fascism». Hans inställning åt det
motsatta hållet är nog inte riktigt lika klar. För någon tid såg man
i tidningar av alla färger följande bild: herr Sandler i sin
välbekanta resdräkt och madame Kollontay i blomstersmyckning sida vid
sida startande luftresan till Kominterns hemstad. Några dagar
därefter kunde man se en annan bild: herr Sandler återkommer till
Stockholm i sällskap med en annan sovjetfunktionär. Under normala
förhållanden skulle en dylik bildserie icke väcka några livligare
känslor till livs. Under detta den ryska terrorns år reagerar emellertid
folk helt annorlunda mot utrikesministerns intimiteter med
sovjetdignitärerna ■— reagerar lika känsligt f. ö. mot Sovjet nu som mot Tyskland
den 30 juni 1934. Måhända äro bilderna mycket tilltalande för vissa
»kulturpolitiker», men på ett gammalt svenskmannasinne göra de ett
odelat oangenämt intryck. Det är sannerligen inte med någon
tillfredsställelse man läser om, hur en svensk utrikesminister smickras
och smickrar, allt under det att blodsorgierna pågå därborta. Det är
svårt att begripa, att en så erfaren man som herr Sandler ej inser, att
hans Moskwatripp just nu väckt anstöt. Själv tycks han ha varit
mycket belåten, och en stor del av svensk press och allmänhet tycks
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
