Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Léon Blum — politikern. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Léon Blum — ■politikern
detta skulle under en period av växande produktivitet kunna finna
de medel, som bleve erforderliga för den rationalisering av
industrien, som i sin tur kunde möjliggöra, att trots minskad arbetstid
avkastningen per arbetare hölles uppe vid minst samma nivå som
tidigare. — Deras ekonomiska program var sålunda utav en belt
annan art än vad de tidigare framkommit med under 1920-talet.
Det var ett deras speciella och allt från början möttes det utav den
ekonomiska sakkunskapen och affärsvärlden i Frankrike med
tvivel på huruvida det ur teknisk synpunkt motsvarade vad som
erfordras för att övervinna den ekonomiska krisen. Desslikes
frågade man sig, om Blum och Auriol lyckats finna en bestämd gräns
för de offer, de komme att fordra av kapitalet, och om denna gräns
verkligen vore så dragen, att den lämnade kapitalet den
rörelsefrihet, förutan vilken dess fruktbärande roll för produktionen,
den dess produktivt sociala insats, varmed Blum och Auriol sade
sig räkna, icke kan fullgöras.
I överensstämmelse med detta ekonomiska program framlade
Blum redan uti juni månad 1936 en lång följd av sociala
lagförslag. De blevo nästan utan motstånd antagna av parlamentet ocli
inom några veckors tid. Bland dessa lagförslag ingingo de
betydelsefulla om kollektivavtal och betald semester för anställda
inom alla yrken.
Desslikes var det i överensstämmelse med programmet, som
Blum i början av juni månad genom den s. k.
Matignon-överens-kommelsen lyckades avpressa arbetsgivarna väsentliga
löneförhöjningar, varierande mellan 15 och 25 %, löneförhöjningar som
givetvis icke kunde undgå att omedelbart öka
produktionskostnaderna. Blum och Auriol ville undvika, att
exportindustrierna i proportion därtill ökade sina försäljningspriser och blevo
ytterligare handicapade av produkter från andra länder. De
utlovade därför kompensationer åt vissa industrier i form av
förskott från staten. Detta var ett sätt att liksom ingå allians med
kapitalet och det bidrog dessutom till att öka deficitet i
statskassan samt att göra denna ytterligare avhängig av lånemarknaden.
Allt från början blev sålunda läget tilltrasslat ocli tvingade
regeringen att i fortsättningen spela på två strängar, svåra
att inbördes harmonisera: vidsträckta medgivanden åt arbetarna
och samtidigt bemödande att ingiva kapitalet det förtroende, som
kunde göra det benäget till försträckningar åt statskassan.
Vad den andra punkten från 1925 beträffar, kravet på omedelbar
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
