Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Léon Blum — politikern. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar- Löwegren
Han har likväl icke velat vara med om en anslutning till den
III. Internationalen. Skälen härför har han utförligt angivit.
Lenins diktatur bjuder honom emot. Han är demokrat och i det
stycket Jaurès’ lärjunge. Han förnekar icke, att det för en kortare
period kan visa sig erforderligt med en diktatur. Men denna skall
vila på ett proletariatets bemyndigande, icke som i Ryssland vara
en självtagen maktposition. Dessutom anser han, att den av Lenin
inslagna vägen är olämplig ur taktisk synpunkt. Lenin grundade
först sin diktatur och räknade i andra hand med en skolning av
proletärmassornas förmåga att omhänderhava samhällets
angelägenheter. Blum anser, att man bör följa ett rent motsatt
tillvägagångssätt: först fostra massorna till ekonomisk insikt och
uppöva dem uti skötseln av allmänna värv, därefter igångsätta
revolutionen, må vara då för en kortare tid under diktatorial
ledning. Denna uppfostringsperiod måste givetvis förläggas inom det
borgerligt-kapitalistiska samhällets ram och laga former samt
realiseras genom ett etappvis fortskridande reformarbete.
»Socialismen är internationell i den mening, att dess
förverkligande inom en enda isolerad nationell kader är en omöjlighet.»
På grund härav är Blum motståndare till det ekonomiska och
statliga livets uppdelande efter nationella gränser. Han är icke
antinationell, han erkänner nationens betydelse för
kulturarbetet, men han utdömer de nationella statsbildningarna, de
nationella maktfordringarna samt deras följdföreteelse, det nationella
försvaret. Om socialismen kan förverkligas endast på
internationell väg, följer härav nödvändigheten av att snarast avskaffa det
nationella försvaret. Enligt honom ligger det redan i ett försvars
förefintlighet en lockelse till krig och äro krigsindustriernas
målsmän cyniska propagatörer för krigiska förvecklingar. »Det är
icke fara för krig som verkar bestämmande på och berättigar
rustningarna, det är rustningarna som i och för sig utgöra ett
krigshot.» På ett möte 1932 drev han, sin vana trogen, denna åsikt upp
till följande klimax: »Pius il y a de danger dans le monde, pius
il faut désarmer.» Blum har yrkat på att efter världskriget
Frankrike skulle giva exemplet på att avrusta och detta även i det fall
att andra länder icke omedelbart efterföljde det. Ingen skulle
våga angripa det, det skulle bliva osårbart genom den nimbus av
kulturellt hjältemod, varmed det i världsopinionens ögon skulle
omgivas.
Denna försvarsfientlighet begränsar Blum emellertid till natio-
476
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
