Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Familjelönen i enskild tjänst. Av Gustaf Söderlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familjelönen i enskild tjänst
Frankrike, där den allmänna lönenivån länge varit jämförelsevis
låg. När det i Italien på grand av 40-timmarsveckans införande
blev nödvändigt att räkna med sänkta arbetsförtjänster, förfor
man på motsvarande sätt och beviljade lönetillägg åt
familjeförsörjarna, där motståndet mot sänkningen naturligen gjorde sig
starkast gällande.
Att mail kunnat införa vissa former av familjelön utan att
lönesättningen för företagarna framstått såsom ekonomiskt oriktig,
beror på kollektiviseringen av lönebildningen i vår tid. Vid det
kollektiva bestämmandet av utbudspriset på arbetskraft ha de
ensamstående arbetstagarna fått finna sig i en lägre lön än
familjeförsörjarna därför att höjningskraven mötts på de punkter i
kollektiviteten, där de framträtt med den största styrkan. Att på
detta sätt ersättningen för den individuella arbetsprestationen
blivit ekonomiskt oriktig har betytt rätt litet för företagaren, som
likväl kollektivt kunnat räkna med en tillfredsställande
lönekostnad. Den individuellt oriktiga lönesättningens verkningar i övrigt
hava naturligen varit olika i olika fall. Bristen på rörlighet hos
arbetskraften, olika inom olika länder och skilda näringsgrenar,
har ofta hindrat verkningarna att framträda. Skillnaden har
varit för liten för att giva utslag, och de ensamstående
arbetstagarna hava funnit sig i den. Men att den alltid måste innebära
en tendens till ökad rörlighet är ofrånkomligt. Den ensamstående
arbetskraften måste bli mera efterfrågad, familjeförsörjaren
mindre.1 Och så kan det under vissa förutsättningar komma
därhän, att familjeförsörjarna få allt svårare att erhålla anställning
och därför falla det allmänna till last, för så vitt icke i stället
staten ingriper mot näringslivets frihet och påtvingar de enskilda
företagen dem. Farorna för dylika oförmånliga konsekvenser
bliva större, ju större differentieringen med hänsyn till
försörjningsplikt göres.
Ännu så länge har jag talat om familjelönen närmast som en
form för lönesättningens anpassning efter lönekravens
styrkedif-ferentiering mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare
inom en kollektivitet av arbetstagare. Jag har betonat, att en
dylik lönedifferentiering kan vara för arbetsgivaren ekonomiskt
tillfredsställande men att den ur den enskilde arbetstagarens
synpunkt är ekonomiskt oriktig. Samtidigt som den är ett resultat
1 Se dock sid. 468.
467
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
