Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 5 juli 1937 - Statsministerstyre eller departementschefsstyre?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
»välfärdspolitikens» inkarnation ocli till den svenska politikens hart
när ende store starke man.
Ingen skall bestrida den nuvarande statsministerns begåvning,
skicklighet och kraft. Hans ställning både inom partiet ocli inom
regeringen är förvisso utomordentligt stark. Men om man efter
iakttagelser särskilt från årets riksdag skulle försöka mäta räckvidden av
hans chefskap, måste man betvivla att lians position cir sa
dominerande som allmänheten efter ali propaganda föreställer sig. Snarast
skulle mail vilja hävda, att det mest utmärkande för den nuvarande
ministären är ett inom vissa rotlar långt drivet
departementschefsstyre; detta innebär tillika att varje tal om konsultvälde numera är
orimligt, ty ingen tror på allvar att hrr Levinsson och Quensel
tillhöra de ledande inom denna samling av genomtränade
fullblods-politiker.
De departementschefer, som man härvid har i åtanke, äro hrr
Sandler, Möller, Wigforss, Sköld och Engberg från socialdemokraterna
samt hr Westman från bondeförbundet. Hr Janne Nilsson
representerar icke samma professionella skicklighet — exc. Hansson har också
vid ett par särskilda tillfällen fått sekundera honom —, och br
Pehrs-son-Bramstorp liar alltför uppenbart fått sin självständighet
kringskuren av företrädaren hr Sköld med dennes överlägsna viljestyrka,
saklighet och debattörförmåga. Packföreningarnas gisslan hr
Fors-lund har säkerligen som envis viljemänniska få övermän i
regeringsensemblen, men hans förmåga ligger närmast på amatörplaiiet och
hans framträdanden ha icke präglats av någon iögonenfallande
virtuositet. Den förstnämnda sextetten har i desto högre grad givit
regeringen sin färg. Något behov av regeringschefens assistens har
den aldrig haft. I den ena viktiga frågan efter den andra ha de sex
försvarat regeringens propositioner på ett- synnerligen auktoritativt
sätt. Man torde f. ö. kunna sätta i fråga, om någonsin en svensk
ministär haft en sådan uppsättning av var och en inom sitt område
ledande och durkdrivna fackministrar. För undvikande av varje
missförstånd vilja vi tillägga, att vi här icke yttra oss om det
kvalitativa värdet av deras politik. Parentetiskt kan också tilläggas att,
återväxten bland de yngre riksdagsmännen i det socialdemokratiska
partiet knappast kan inge förhoppningar om att i ledningen en
ny generation av samma standard som den nuvarande kan ta vid,
synnerligast som våra dagars ledaregalleri är så dominant att det
nästan förkväver den uppspirande växtligheten. Vilken upphöjd
ställning exc. Hansson än åtnjuter, är det evident att t. ex. exc.
Sandler lika suveränt behärskar utrikespolitiken som hr Wigforss
låt oss säga skatte- och penningpolitiken, hr Sköld näringspolitiken
och hr Engberg den högre kulturen. Den expertis, som de sex nämnda
departementscheferna företräda, torde vara statsministerns klart
överlägsen, och för honom återstår främst att mera allmänt
regissera, att bestämma vilka pjäser som skola få inspelas och när de
skola uppföras saint dessutom att »gå emellan» vid utjämnandet av
de motsatser, som kunna uppstå allra helst i en koalitionsregering.
444i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
