Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 5 juli 1937 - Vår högsta militära ledning - Statsministerstyre eller departementschefsstyre?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Här liksom annars kommer det emellertid an på tillämpningen, på
förmågan lios de högsta militära cheferna att ingjuta anda ocli liv i
bestämmelserna och organisera ett företroendefullt samarbete. Här
om någonsin gäller klausulen i regeringsformen, att myndigheterna
skola »räcka varandra handen» till befordran av rikets tjänst. Med
åsidosättande av personliga affekter ocli prestigesynpunkter måste
alla högre som lägre befattningshavare vara besjälade av saklig
nitälskan och fruktbärande lojalitet. Riksförsvaret får ej vara en
tummelplats för intriger och personliga motsättningar. Samtidigt åligger
det cheferna att uppmuntra och stimulera sina underlydande och
lämna dem viss frihet att handla efter bästa förmåga och på eget
ansvar. Därigenom, sporras dessa till självverksamhet och
initiativlust. För ett land som Sverige med dess i förhållande till
stormakterna begränsade resurser måste sammanhållning i det hela och
frisk håg hos individen råda.
Skulle man våga ställa ett horoskop för framtiden, torde det
påståendet kunna göras, att utvecklingen kommer att understryka
behovet av en fortgående koncentration och enhetlighet. Så som
samhället för närvarande utdanas och det utrikespolitiska spelet gestaltar
sig, måste krafterna samlas till en gemensam fåra och icke tillåtas
att utmynna i en mängd grundare rännilar, vilka ej förmå alstra
tillräcklig energi. Med kännedom om den svenske officerens vilja att
ärligt och plikttroget gå till verket kan man också förvänta, att de
olika försvarsgrenarnas representanter i försvarstaben skola inom
kort övervinna deri främlingskänsla för varandra, som tilläventyrs
kan vara till finnandes, och genom de dagliga personliga
rådplägningarna få en klarare bild av riksförsvarets grundläggande problem,
ingen till skada och alla till gagn.
Skilda typologiska synpunkter kunna
anläggas på ministärer, och statsvetenskapen
brukar sålunda bl. a. söka fastställa, om en regering domineras av
statsministern eller om ledningen är mera jämnt fördelad. En
värdering efter denna måttstock är självklart ganska svår att göra. Man
vet icke, hur det tillgår inom statsrådsberedningens slutna konklav
eller vem soin där betyder mest. Och den omständigheten, att en
statsminister ofta eller endast sällan talar i riksdagen, behöver icke
uttrycka att ban i motsvarande större eller mindre grad dirigerar sin
ministär.
Om man begränsar sig till tiden fr. o. m. statsministerämbetets
inrättande, d. v. s. 1876 och Louis De Geers andra ministär, är det
emellertid alldeles uppenbart, att Boström, Hj. Hammarskjöld och Ekman
dominerade i sina regeringar, likaså att politiker som Themptander,
Staaff, Lindman, Edén och Trygger voro verkliga regeringschefer om
än icke i samma grad förhärskande; däremot är det svårt att tänka
sig att män som Thyselius, Bildt och v. Otter varit stort mer än
formella ledare. Naturligtvis innebär detta icke, att departementschefer
och konsulter i ministärer med totalt dominerande statsministrar
442i
Statsministerstyre eller
departemendschefsstyre?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
