Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Oxfordgrupprörelsen. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bror Olsson
tidskrifterna ägnat stort intresse åt rörelsens verksamhet,
visserligen tämligen ytligt och okritiskt, men ändock så att allmänheten
fått en tillbörlig uppfattning om dess betydelse och utbredning.
Jämför man härmed t. ex. det ringa utrymme, tidningarna
lämnat pingströrelsen, som måste erkännas ha varit minst lika
omfattande och lika djupt gående, så måste man medge, att
Oxford-grupprörelsen icke har anledning att klaga över den allmänna
opinionens kyla. Denna har kanske icke varit alltför varm, men
åtminstone ljum.
Allmänhetens intresse för rörelsen återspeglar sig också i den
stora litteratur av och om rörelsen, som funnit talrika läsare,
även utanför deras krets, som direkt berörts av rörelsen. Redan
efter ett par tre år föreligger i Sverige en åtminstone
kvantitativt sett imponerande Oxfordgrupplitteratur. Särskilt den mot
rörelsen sympatiska litteraturen — vilken långt ifrån alltid härrör
från Oxfordgruppisterna själva — har kunnat glädja sig åt den
största popularitet, medan den kritiska däremot gått tämligen
spårlöst förbi. Och dock måste man säga, att det mesta av den
panegyriska litteraturen är tämligen intetsägande och tröttande
mångordig. I ett par självbiografiska vittnesbörd har
dessutom en osmaklig självupptagenhet gjort sig bred, som knappast
vittnar fördelaktigt om författarnas åberopade kristna ödmjukhet.
Föga uppmärksamhet synes boken »För och mot grupprörelsen»
lia tilldragit sig, och dock innehåller den det bästa och djupaste,
som sagts om rörelsen både för och emot; man kan gott
underskriva biskopen av London A. F. Winnington-Ingrams utlåtande,
att den är den rättvisaste redogörelse för grupprörelsen som till
1934 sett dagen. Samma öde tycks också ha vederfarits den norske
kyrkoherden Sigurd Normanns bok »Oxfordgrupprörelsen i
luthersk belysning»; efter allt att döma har den knappast
uppmärksammats utanför de kretsar, som stå förlaget nära. Självfallet
har den skarpsinniga analys av rörelsen, som biskopen av Durham
Herbert Hensley Henson på ett tidigt stadium gjorde, på det
hela taget ignorerats, och dock innehöll den jämte mycken kritik
för kritikens egen skull synnerligen beaktansvärda påpekanden.
Det kräves ett visst tidsavstånd, innan man inser, att kritik kan
ha andra motiv än steril efterblivenhet eller yrkesavund. Eljest
borde man säga sig, att den lika ofta kan ha till utgångspunkt
ärlig oro för utvecklingen och misstro mot lättvunna framgångar
och ytlig optimism.
426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
