Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Huvudströmningar i våra dagars filosofi. Av Bertil Pfannenstill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertil Pfannenstill
några andra vetenskaper. När emellertid nya vetenskaper
uppkommo, måste det kantska kunskapsproblemet utvecklas för att
även gälla dem. Anlagen till denna utveckling fanns i Kants
filosofi, ocli därför kan, framhåller Liljeqvist, den Windelband—
Rickertska filosofien i egentlig mening kallas kantianism. Själv
vänder sig Liljeqvist mot Hägerströms tes, att andevetenskaperna
eller kulturvetenskaperna blott skulle vara en intellektuell lek
med ord: denna tes kan ej vara något annat än en grå teoris
konstruktion, ty mot den står hela den moderna vetenskapens
framsteg. Till och med en framstående fysiker, E. Schrödinger, har
erkänt, att även i naturvetenskapen måste man räkna med ett
subjektivt drag, som ej är mycket mindre än det i de historiska
vetenskaperna.
Medan Windelband och Rickert hade hävdat ett objektivt giltigt
värderike, gick en annan historiskt inställd forskare, W. Diltliey,
i en mera psykologiserande riktning. Liksom Rickert ville han ge
en »Kritik av det historiska förnuftet», men för Diltliey blev
psykologien historiens grundvetenskap; dock ej den gamla
naturvetenskapligt orienterade associationspsykologien, utan don nya
psykologien skulle vara en »förstående psykologi», d. v. s. den gick
ut på att man genom inlevelse skulle förstå själslivet, förstå delen
utifrån totalsammanhanget, ty detta uppenbarar delens mening och
betydelse. Denna psykologi, som man kan betrakta som en
förelöpare till den moderna gestaltpsykologien, utvecklades vidare av
den även i vårt land kände psykologen E. Spranger, medan
Diltheys uppfattning av det historiska livet fördes vidare av E.
Troeltsch och G. Sinimel, vilka dock mera bestämt ville förbinda
idén, förnuftet, med livet. Från Diltheys försök att framställa
människan i hennes historiska möjligheter utgick också den förut
nämnda existentialfilosofien. I denna förenades sålunda de båda
filosofiska riktningarna: den Husserlska fenomenologien och den
historiskt inställda livsfilosofien till en syntes av ande och liv.
Existentialfilosofien — den allra nyaste filosofien, som ännu är
i vardande, och vars historiska betydelse därför är omöjlig att
förutsäga — anknyter först och främst till Sören Kierkegaard,
vars tänkande upplever en renässans ej blott inom den religiösa
världen utan lika mycket i den filosofiska. Mot det abstrakta
förnuftet satte Kirkegaard »existensen» som ett specifikt uttryck för
det mänskliga varat. Men medan Kierkegaard såg räddningen för
den hjälplösa, förtvivlade människan i att återförena henne med
422
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
