Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Huvudströmningar i våra dagars filosofi. Av Bertil Pfannenstill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertil Pfannenstill
Hans Larsson liar mot Bergsons intuitionsfilosofi riktat den
anmärkningen, att den framhäver det instinktmässiga på klarhetens
bekostnad; enligt H. Larsson är nämligen intuitionen i vissa
avseenden en strängare tillämpning av logikens regler. Däremot
ställer sig Jolin Landquist mera sympatisk till Bergsons filosofi,
i det att han vänder sig mot den allmänbegreppsliga kunskapen,
som ej kan fatta det individuella historiska livet. Landquist liar
oekså tagit upp till behandling det för modern filosofi så aktuella
tidsbegreppet, och i likhet med Bergson ser han i tiden en
metafysisk verklighet.
Den aktivitetsteori, som vi funnit hos Bergson, är ej mindre
framträdande i den italienska nyidealismen eller nyhegelianismen.
Den vänder sig mot positivismen och naturvetenskapens
härskar-later. B. Croce utgick i stället från det estetiska livet. Här är
andens aktivitet bevarad, och den estetiska skapelsen är av
konkret beskaffenhet och kan ej inordnas i ett abstrakt formelsystem.
I historiens skapelser finna vi också samma konkreta verklighet,
men den måste upplevas för att rätt förstås. Därför blir historien
verklig historia först i historieskrivarens medvetenhetsakt. Denna
subjektivistiska tankegång utvecklades till sina yttersta
konsekvenser av G. Gentile. Enligt honom finns det ej något existerande,
om det ej föres in i medvetandes subjektiva sfär. Gentiles filosofi
är ett bland de mest följdriktiga och radikala försök i
anti-realis-tisk ocli anti-objektivistisk riktning, som någonsin framkommit.
Han förebrår realisterna, att de låta det verkliga så uppsluka
tänkandet, att det verkliga ej längre är möjligt att tänkas. »Att gå
hemifrån, förlora nyckeln ocli inte kunna återvända hem, det är
det lustiga i realismen.»
Men den subjektivitet, Gentile åsyftar, har ej med vårt vanliga
eller vardagliga jag att göra utan med det s. k. transcendentala
jaget. Dess innebörd kanske lättast kan åskådliggöras genom att
hänvisa till Bergsons »duré», till den »flytande ström», som ligger
under det empiriska jaget, och som endast kan upplevas i
intuitionen. För Gentile utgör denna »ström» den sanna verkligheten.
Det verkliga är nämligen ej det tänkta, medvetandesinnehållet,
utan det verkliga är blott till som aktuell akt. Gentiles filosofi är
aktualistisk idealism, den är hegelianism, ocli då den är
handlings-betonad, innebär den också en Fichte-renässans. För nyhegelianen
Gentile är anden, förnuftet, uppenbarad i historien, och liksom
Croce sätter han likhetstecken mellan historia och filosofi. På
420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
