Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Efter 1937 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter 1937 års riksdag
»votera på kommando», för att använda Hans Anderssons i
Nöb-belöf ryktbara fras. Ytterligare framhåller d:r Anderson det
ändamålsenliga i att från riksdagens arbete avlasta en del
»småkrafs», särskilt då en mängd pensionsärenden. Utan att här
närmare ingå på dessa spörsmål må det blott sägas, att en
rationalisering av riksdagens arbetsformer förr eller senare måste tränga
sig fram ocli ej kan stanna vid 1932 års s. k. reform. Desto
aktuellare måste detta spörsmål bli, om riksdagens arbete sväller lika
mycket som dess reella makt skrumpnar.
Minoritetspartierna ha haft ett år att anpassa sig efter den nya
situationen. Det finnes grundad anledning att tro, att de vid
riksdagens början funno uppgiften hopplösare än den sedermera visat
sig vara. Erfarenheten har redan betygat, att oppositionens
uppgift är proportionell mot regeringsblockets kompakthet. De
omedelbart påtagliga resultat, som oppositionen kunnat vinna, ha
dock till följd av »Allexpressystemet» helt naturligt ej kunnat
vara stora. Kritiken måste läggas på längre sikt. Oppositionens
intresse för att väcka positiva förslag kan också minskas, när den
vet att majoriteten kommer att göra allt antingen för att
undertrycka dem — såsom skedde t. ex. i fråga om högerns motion
rörande flykten från landsbygden — eller också att för egen räkning
och, efter nyemballering, till egen berömmelse exploatera dem. Å
andra sidan skulle det trots alla sådana risker innebära en
själv-uppgivelse från borgerligheten, om oppositionen i framtiden skulle
begränsa sin uppgift till det rent negativa. Då först skulle de
nuvarande regeringspartierna få rätt att monopolisera
framstegs-arbetet. I grund och botten har oppositionen i den masskultur,
som utmärkt regeringskoalitionens legohär, tämligen ensam haft
den avundsvärda lotten att oberoende av prestigesynpunkter men
samtidigt ansvarskännande kunna pröva tingen. Medvetandet om
att de starka sakskälen till sist måste komma till sin rätt skänker
en större tillfredsställelse än den som de känna, vilka kanske
motvilligt spänts för och istadigt dragit den Hanssonska
triumfvagnen. Oppositionspartierna torde därför av allt att döma se
betydligt mera optimistiskt än i julas på tillvaron, helst som
utvecklingen i Frankrike visat, att ej ens folkfrontsträd tåla vilket
socialistiskt klimat som helst eller kunna växa upp i himlen.
Om man tänker på de stora frågor, som inom den närmaste
framtiden föreligga, står behovet av en slagkraftig, positiv, hoppfull
394
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
