Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Efter 1937 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter 1937 års riksdag
till en stackars Dreyfus ocli professor Lundstedt till en den
kränkta rättskänslans firade Zola.
Rättvisan kräver att dessa resultat av ett samarbete över
partierna beaktas, när arbetssättet vid 1937 års riksdag skall bedömas.
Den svenska riksdagen liar ej helt svikit sina gamla sakliga
traditioner, och oppositionspartierna ha gjort allvar av sina utfästelser
att ej blott opponera mot utan även, så långt deras åskådningar
tillåtit, kooperera med regeringen.
Ändock har, med ali rätt, huvudintresset vid årets riksdag
koncentrerats på regeringskoalitionens disciplinära metoder. Svensk
Tidskrift har tidigare berört vissa fall, då regeringspartierna
formerat bataljon, och ämnet har i pressen blivit så livligt diskuterat
att mycket ej kan vara att tillägga. Här skall blott framhållas,
hurusom den gamla minoritetsparlamentarismen med dess vida
frihetssfär för de enskilda riksdagsmedlemmarna och dess kanske
alltför stora möjligheter för riksdagen att hävda sig i statslivet
under året slagit över i sin polära motsats. Riksdagen har varit
på väg att förvandlas till en marionetteater. Voteringarna lia
esomoftast liknat avlämning av ett kompani. Om detta hämmande
av åsiktsfriheten kan kort och gott sägas, att det är osvenskt och
i längden omänskligt. Inom en ganska vidsträckt ram måste
utrymme finnas för riksdagsmedlemmarnas fria övertygelse, och
även en stark regering är skyldig att ta hänsyn till den
sakkunskap och förfarenhet, som riksdagen inrymmer. leke ens
förhan-denvaron av en koalitionsregering kan innebära garanti för
regeringspropositionernas ofelbarhet. Det vore f. ö. nästan
groteskt att tänka sig, att blott den omständigheten att en person —
låt oss säga hr Forslund — blivit statsråd omedelbart skulle
skänka honom ocli hans förslag något slags gudomlig inspiration
och göra alla andras sakliga synpunkter mindervärdiga; man
behöver blott hänvisa till att i riksdagen f. n. sitta fem f. d.
kommunikationsministrar, vilka ju icke kunnat förlora allt initierat
omdöme, för att icke nämna massor av vägstyrelseledamöter och
annat sakförstående folk. Den socialdemokratiske
förstakammar-ordföranden hr Åkerberg liar också i ali vördsamhet till
regeringen adresserat några ord av varning att ej över hövan fresta
riksdagsmedlemmarnas lojalitet. Med kännedom om den politiska
naturlag, som säger att varje regering ju längre tiden lider inom
det egna lägret blir föremål för ett oundvikligt stegrat missnöje,
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
