Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Efter 1937 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter 1937 års riksdag
någon strålande glädje inom partiets led. Snarast är det väl
antagligt, att missbelåtenheten med regeringsexperimentets första
resultat bland jordbrukarna är lika stor som belåtenheten bland
socialdemokraterna däröver. Utan att bortse från möjligheten att
bondeförbundet ibland kunnat påverka socialdemokraterna i
modererande riktning och även om en regeringssamverkan naturligen
måste leda till vissa ömsesidiga eftergifter, kan det
sammanfattningsvis sägas, att socialdemokraterna fått igenom allt väsentligt
som de önskat men bondeförbundet fått medverka till mycket
väsentligt som det icke önskat. Vad bondeförbundet, holdingbolaget
i firman, måst skriva på utgiftssidan, ha socialdemokraterna i
huvudföretagets bokföring kunnat uppföra på inkomstsidan.
Bondeförbundet har till följd av sin tidigare vistelseort på
borgerligt territorium och sina egna vallöften dessutom fått utkämpa
de svåraste striderna; naturligtvis oavsiktligt har bondeförbundet
i den latenta svenska folkfrontens armé fått ungefär samma
utsatta placering på krigsskådeplatsen som de internationella
brigaderna i de spanska republikanernas armé; socialdemokraterna ha
haft det desto lugnare i sin bakomliggande ställning, som de båda
kommunistpartierna antingen haft sin sedvanliga sprängningssjuka
eller också förlorat sin revolutionära gadd, såvitt de icke drömt
om att i Sverige efter franskt mönster solidarisera »proletariatet».
Alldeles oavsett politiska värderingar av bondeförbundets
ändrade uppfattningar har dock dess deltagande i regeringen i ett par
hänseende otvivelaktigt varit av betydelse. Bondeförbundet stod
förut ganska kallsinnigt till andra sociala reformer än dem som
direkt siktade till landsbygdens bästa, men det har under
regeringssamverkan utvecklats till ett socialreformatoriskt parti — så
sent som vid fjolårets riksdag urskuldade eljest hr Möller
bondeförbundets ovilja mot en dyrortsgradering av folkpensionerna med
att det aldrig rest anspråk på att företräda det socialpolitiska
framstegsarbetet. Vidare har bondeförbundet genom sin
medverkan till olika löneregleringar och tillfälliga löneanordningar
avtrubbat sin hittillsvarande aversion mot statstjänstemännen — en
uppmjukning av äldre åsikter, som började med dåvarande
ecklesiastikministern biskop Andræs valtal och dess vädjan till
jordbrukarna att visa större förståelse för lärarekåren och dess
viktiga samhällsfunktion. Med utgångspunkt härifrån bör man med
fog kunna hoppas på en nedrustning av den skumraskagitation i
lönepolitikens tecken, vilken hittills varit ett av bondeförbundets
390
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
