Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 22 maj 1937 - Hitlers gudom. Av Beroildered
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
liet av våldsamma fantasier. Vi befinna oss i den nya Människobudens
tempel, som är högre än någon kyrka på jorden.
D:r Ley talar, men hans röst nästan drunknar i jubelbruset. »Vi
hälsa Dig — Hitler — Hitler — Hitler! — Vi tro på en Gud i himmelen,
som har sänt Dig till oss!» Och Hitler svarar. »Jag är med er och ni
äro med mig. Nu känner jag att vi ha kraft att bygga upp Det Nya
Riket.» Efter denna afton, skriver Paavolainen, kom jag till visshet
i en sak, som jag anat redan före min avresa till Tyskland, nämligen
Hitlers gudom.
»Ihr Name, mein Piihrer, ist unsere Unsterblichkeit», bekände Balder
von Shirach vid Hitlerjugendparaden. »Das wir hier bauen danken
wir dem Piihrer», lydde anslagen över allt där något nytt hus bygges
längs färdrutten ned till Nürnberg. Hess tackar Ledaren för den
inre frid, som ban skänker de sina. I en dödsannons över en avliden
nazist heter det »Gott nehme ihn auf in seinen Arbeitsfront».
Det har synts oss angeläget att någorlunda sammanhängande
återge en av de många scener i Paavolainens egendomliga arbete,
där han mött och överväldigats av den nya tron. Paavolainen svävar
icke på målet. Han jämför Hitler med Muhammed. Man går vilse i
labyrinter och återvändsgränder och det hela upplöser sig- i
delproblem, frågetecken och kaos, om man stannar vid moraliska,
ekonomiska och politiska värderingar av Tredje riket. Först i mytens ljus
blir sammanhanget klart. Nationalsocialismen är en levande religiös
verklighet. Till sitt innehåll är den lika motsägelsefull som andra
religioner. Dess rasmystik, dess lära om Blut und Boden, dess ledar
-kult med allt vad därtill hör, håller icke stånd inför analysen. Men
vilken religion gör anspråk på detta?
I sin egenskap av frälsningslära riktar sig nationalsocialismen
såväl mot den i bolsjevikisk förklädnad framträdande ryska
messianis-men som mot evangeliska kyrkan och påvedömet. Bolsjevismen kan
redan anses besegrad på tysk botten. Evangeliska kyrkan lever en
katakombtillvaro. Huvudstriden kommer sannolikt att stå mellan
nazism och katolicism och i denna strid stå statens samtliga
maktmedel och den väldiga propagandaapparaten helt till den förra
åskådningens förfogande. Men Paavolainen går icke närmare in på
kampen mellan nationalsocialismen och de bestående kyrkorna. Han ser
nazismen med dess spets och krön i Hitlerkulten som en fristående
företeelse och bedömer den utan att ställa den i relation till det kristna
dogmsystemet. I och med att han benämner nazismen en religion, om
också uppenbart antikristen, är han emellertid förpliktad bevisa, att
rörelsen innehåller de för en religion väsentliga elementen. Han tror
sig kunna det.
Hitler framstår för de sina som en profet och uppenbarare av det
gudomliga. Han har frälsat Tyskland undan vanmakt och
förnedring och grundat ett nytt rike, av denna världen visserligen men i de
troendes ögon bestämt att vara evinnerligen. Han har sövt och stillat
den naggande oron hos massorna med att hänvisa till blodets röst och
genom att själv inför allt folket tolka innebörden av dess djupaste
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
