Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 22 maj 1937 - Rysk nationalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Eefräng: Vidsträckt är mitt fosterland
och rikt på skogar, fält ocli floder.
Jag känner intet annat land,
där envar kan andas så fritt.
Våra åkrar kan ingen överblicka.
Oräkneliga äro våra städer.
Och dyrbarast bland sköna ord
är för oss vårt stolta lösenord: kamrat.
Med det ordet äro vi överallt hemma —
vi fråga ju icke efter färg eller ras.
Det ordet känner alla människor.
Det ger oss vänner överallt.
Eefräng: Vidsträckt är mitt fosterland etc.
över landet susa vårvindarna.
För var dag är det härligare att leva.
Ingen i världen kan skratta gladare än vi,
ingen i världen kan älska ljuvligare.
Om fienden vill bryta våra led,
då knyts vår näve hotande.1
Vi älska vårt fosterland som en brud!
Som en öm mor vårda vi det!
Eefräng: Vidsträckt är mitt fosterland etc.
Detta är nationalism. Och delvis är det ingen osympatisk
nationalism. Omkvädets »Vidsträckt är mitt fosterland och rikt på skogar,
fält och floder» kunde ha förekommit i vilken svensk landskapssång
som helst: »Känner du landet det härliga rika» eller »Uppland, min
hembygd med skördar och järn». Betagande och poetisk är
slutstrofens: »Vi älska vårt fosterland som en brud! Som en öm mor vårda
vi det!» Sympatisk är också den motivering till fosterlandskänslan,
som anges i ordet tavarich: kamrat. Det är samma folkgemenskap
som genomförts i det tredje riket, framför allt genom
ståndsskran-kornas rasering, en process som där befriat människorna, arbetarna
från en tryckande mindervärdighetskänsla, ståndspersonerna ur »det
meningslösa tvånget att hävda sig, icke som människa, utan som
mekanisk docka» (Bertil Malmberg). Men fruktansvärd och farlig
framstår den skönmålning av det nuvarande ryska systemet, som utgör
ett ledmotiv i den citerade texten: »Jag känner intet annat land, där
envar kan andas så fritt» och »för de unga stå alla vägar öppna och
de gamla hedra vi». Detta sjunges av miljoner ryssar. Och utan
invändning. I)å först är det farligt. Detta är nämligen en falsk moti-
1 Ordagrant översatt skulle här stå: då rynka vi strängt på våra ögonbryn,
men detta uttryck har på svenska icke alis den hotfulla prägel, som avses med
det motsvarande ryska.
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
