Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Indiens oroliga hörn — North-West Frontier Province. Av Gunnar Jarring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Jarring
fann sig i konflikt i Europa. Detta visade sig tydligt under
Napoleonkrigen. Dè förelåg faktiskt en plan från Napoleons och
tsar Pauls sida om en rysk invasion av Indien via Afghanistan.
Från denna tid och framåt hade engelsmännen i Indien förutom
afghanerna även ryssarna att skydda sig mot. Ryssarna syftade
helt enkelt åt en erövring av Indien. Afghanistan skuile
förvandlas till en rysk intressesfär, och så kunna användas som
genomgångsland vid ett ryskt anfall på Indien.
De ryska framgångarna i Centralasien på 1860- och 1870-talen
ocli de alltmera ökade intrigerna i Afghanistan förtätade hotet
mot Indien. De afghanska fientligheterna voro en god
förevändning för engelsmännen att 1879 förvandla Afghanistan till ett
engelskt protektorat. De ryska intrigerna fortsatte visserligen
med oförändrad styrka, och Afghanistans historia under denna
tid är lika mycket de båda stormakternas historia. Under tiden
befästes passen i Nordvästra gränsprovinsen av engelsmännen,
och genom de ständiga krigen med afghanerna, som kulminerade
med det andra afghankriget 1880—82, skaffade de sig strategiska
erfarenheter av rang, som kommo dem väl till pass längre fram.
1907 kom det till stånd en överenskommelse mellan England och
Ryssland, elär de båda länderna lovade att ej längre lägga sig i
Afghanistans angelägenheter. Det är inget tvivel om att
intrigväsendet fortsatte även därefter.
Under världskriget hade engelsmännen en svår belägenhet i
Nordvästprovinsen. Vänskapen med Afghanistan var officiellt av
bästa slag, men afghanernas ocli därmed även en stor del av de
indiska muhammedanska gränsstammarnas sympatier voro på
Turkiets sida. Den turkiske sultanen var fortfarande khalif och
trons försvarare. Tyskland i sin tur var på Turkiets sida, ocli
båda voro engelsmännens fiender. Världskriget gick emellertid
utan att besvärligheter märktes i gränsprovinsen. Först 1919
ansåg den dåvarande emiren av Afghanistan Amanullah — den
sedermera så ryktbare kung Amanullah — tiden vara inne för att
börja ett heligt krig mot de krigströtta engelsmännen. Amanullah
var uppmuntrad härtill av sovjetryska kretsar, som numera icke
drevos av imperialistiska skäl till att befatta sig med de indiska
affärerna utan av rent inre politiska — det gällde att göra
kommunismens läror bekanta för de indiska massorna.
Amanullahs krigståg mot Brittiska Indien misslyckades. Han
fick snart pröva på vilken järngördel engelsmännen spänt kring
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
