Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Indiens oroliga hörn — North-West Frontier Province. Av Gunnar Jarring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Jarring
Många engelska politiker lia under tidernas lopp stritt för
tanken att uppge Nordvästprovinsen. Enligt deras åsikt skulle det ur
alla synpunkter vara bättre att låta Indus vara Indiens gräns i
nordväst. Det skulle framför allt kosta mindre pengar. Hela
Nordvästra gränsprovinsen består av kala berg, som äro brända
av solen. Det finns inga mineralfyndigheter, som löna sig att
bearbeta, inga skogar man kan draga nytta av, och befolkningen är
fattig och förmår endast med möda livnära sig av det lantbruk,
som kan drivas på särskilda av naturen bättre gynnade platser,
eller också leva de som nomader i bergen. Det kostar miljontals
kronor att hålla kontrollen över denna värdelösa provins, för att
inte tala om vad det kostar i människoliv under de ständiga
krigen.
Ingen engelsman, som varit eller är i politisk eller militär
tjänst i Indien, skulle väl vara hågad att ge upp gränsprovinsen.
Därtill är dess värde alltför stort. Indus kan synas vara en
utmärkt gränslinje på kartan, men Indus som gräns skulle vara
mycket svår att försvara. I Nordvästra gränsprovinsen ligga
bergen som en mur i väster. Endast genom en rad pass, främst bland
dem Khaiber, kan man komma ner till Indien. Den som är i
besittning av dessa berg och dessa pass är också i besittning av
hela Nordväst-Indien. Därför har Nordvästra gränsprovinsen ett
strategiskt värde av rang, och från den synpunkten får man också
se engelsmännens ihärdiga arbete på att hålla sig fast här uppe.
Om engelsmännen skulle lämna Nordvästra gränsprovinsen åt
sitt öde, skulle det icke endast bli ett no man’s land, där
stammarna kunde husera efter behag, det skulle även lämnas öppet
för de krafter, som kunna ha intresse av Indiens affärer. Gångna
tider lia många lärdomar att ge i det fallet.
Om vi gå tillbaka i tiden och se vad nordvästgränsen har betytt
för Indien, förstår man lättare, varför engelsmännen offra så
mycket folk och pengar på dessa öde berg. Sedan allra äldsta tid
var Indien sagolandet, som överflödade av rikedomar, och som
därför lockade till sig främmande folk. I norr och nordost stängde
Himalajas väldiga berg tillfartsvägarna, i öster, söder och väster
var det hav, som visserligen underlättade samfärdseln men
försvårade krigsföretag. I nordväst lågo de relativt låga
gränsbergen mot Afghanistan, och genom dem gingo vägarna, som
för-bundo Indien med Centralasien och därmed både med Kina i öster
och med Medelhavsländerna i väster genom »sidenvägarna». Ge-
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
