Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Léon Blum (— personen). Försök till en karakteristik. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Populaire, eftersom l’Humanité övergått till kommunisterna. På
en extra partidag i Paris den 20—22 april 1919 hade ett av Blum
helt utarbetat nytt partiprogram antagits av det nybildade
partiet och hade Blum själv valts till partiets ordförande.
Sedan dess har hans verksamhet helt sammanfallit med det
unifierade socialistpartiets och dess tidnings. Han har varit
oförtruten i folklig propaganda och polemik, i tidningsspalterna som
från kammarens talartribun. Inget tillfälle till opposition, ofta en
sådan av obstruktiv karaktär, har han låtit gå sig ur händer
och genom denna ihärdiga verksamhet har han uttröttat sina
motståndare och dag för dag undergrävt deras ställning. Han har
uppställt oavprutliga krav, drivit en intransigent taktik och hans
paroll har allt intill 1935 varit en och samma: omedelbart,
samtidigt, oavkortat genomförande av socialism och internationalism.
Världsfred genom omedelbar och allmän avrustning har i honom
haft den mest energiske talesman. Lika ivrig har han varit i sina
angrepp på alla former av privatkapitalistisk samhällsordning
och borgerligt statsstyre. Han har icke fört överord och banal
demagogi till torgs. Han har även som propagatör vetat bibehålla
den intellektuelle aristokratens värdighet. Men den hätska
kritiken i sak har, i synnerhet då hans ord omflyttats i
partivännernas jargong, tornat upp sig till en mäktig eldhärd. Däri har han
varit »un rôtisseur qui pousse le feu, au risque de brûler les plats».
Under valrörelserna 1924 och 1932 ansåg han det taktiskt
lämpligt att samarbeta med radikalerna. Men han avslog bestämt
deras senare anmodan om att jämte dem bilda ministär. Hans parti
höll sig i avvaktan. Ständigt förklarade han sig beredd att bilda
ministär, men en sådan enligt socialistiskt program och besluten
att icke draga sig tillbaka efter första misstroendevotum i
deputeradekammaren. För sin del har han önskat en regering stark
nog att bemästra tillfälliga vindkast i parlamentet. Han är en
förverkligandets man och han har, bland annat i en bok om
fransk statsförfattning, förkunnat sin motvilja mot den franska
parlamentarismens utdragna debatter och deputerandenas rätt
att, ej minst i budgetsfrågor, väcka tilläggsmotioner. Själv har
han jämte sina partikamrater i högre grad än någon annan tillåtit
sig en dylik sabotering av effektivt politiskt arbete; men han har
varit ärlig nog att säga klart ifrån, att han icke som
regeringschef skulle tåla något dylikt av sina motståndare. — Det senare
har han tillfullo visat alltsedan han i fjol själv övertog makten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
