Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Finlandssvensk skönlitteratur 1936. Av Olof Enckell - L. A. Salava: Ett försvarstal - Gunnar Björling: Att syndens blåa nagel - Arvid Mörne: Vandringsdagen - Elmer Diktonius: Gräs och granit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den rent modernistiska lyriken var hösten 1936 sparsamt företrädd.
L. A. Salavas Ett försvarstal kan knappast hänföras till poesi
i egentlig mening; vad samlingen innehåller är en bitter och
reflekterande ordkonst av aforistisk art. Konstnärlig i helt annan mening
förefaller mig Gunnar Björlings nya bok, som här den groteska titeln:
Att syndens blåa nagel. Häftet har rönt erkännande till och
med på håll, där man tidigare ställt sig oförbehållsamt avvisande mot
denne »Europas siste dadaist». Jag har inte lust att i detta
sammanhang gå närmare in på fenomenet Björling. Blott en kort reflexion
må tillåtas: De som triumferande erkänna, att de inte ha någon
möjlighet att förstå, vad Björlings ordkonst betyder, borde i lojalitetens
intresse ge även ett annat, om också mera motvilligt erkännande: att
hans insats spelat och spelar en inte ringa roll för många av de bästa
förmågorna inom den unga såväl finlandssvenska som rikssvenska
lyriken. För Sveriges räkning är det nog att hänvisa till namnen
Arthur Lundkvist och Gunnar Ekelöf.
Slutligen vill jag erinra om tvenne diktsamlingar, som visserligen
inte kunna betecknas såsom litterära nyheter i egentlig mening, men
som i stället förmedla bekantskapen med det måhända bästa
finlandssvensk lyrik frambragt under de senaste femton åren. Jag syftar på
Arvid Mörnes Vandringsdagen och Elmer Diktonius’ Gräs
och granit. De äro båda sällsynt konstnärligt helgjutna, och det
är av stort intresse att läsa dem, var för sig, eller sida vid sida. I
»Vandringsdagen» ger den finlandssvenske diktens mästare av den
äldre generationen ett tvärsnitt av sin märkliga produktion under
åren 1924—1935. Och i »Gräs och granit» har den främste
representanten för den nya genombrottslyriken sammanfört ett strängt sovrat
urval av hela sin poetiska alstring.
Olof Enckell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
