Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Kring jordbruksregleringen. Av Fritiof Domö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring jordbruksregleringen
välståndshöjningen. Men kan den ej nås, ha jordbrukarnas
levnadsbetingelser på nytt försämrats.
Enligt min mening borde jordbruksprisen i enlighet med den
delvis fria prisbildning, som systemet medger, successivt men
försiktigt och med hänsynstagande till det allmänna ekonomiska
läget ha bringats uppåt och därmed även jordbruket i dess helhet,
brukare likaväl som anställda. Så komplicerade som jordbrukets
överskottsproblem äro, borde stora och hastiga prisstegringar ej
ha framtvingats utan absolut tvingande skäl. I förevarande läge
har detta nödtvång ej förelegat,
* *
*
Skulle jag sammanfatta några allmänna reflexioner kring de
åtta senaste årens jordbrukspolitik, äro mina viktigaste »teser»
följande:
1) Jordbruksregleringen har för statsverket varit den billigaste
socialpolitiken av jämförliga mått. Statsverkets kostnader ha rört
sig" omkring 100 milj. kr., vilka f. ö. delvis betalats av veteavgifter.
Man jämföre härmed den halva miljard, som under samma tid
åtgått för arbetslöshetsåtgärder, för att inte tala om andra
förhållandevis ytterst kostsamma hjälpaktioner till nödlidande
industriföretag ocli banker.
2) Jordbruksregleringen har kunnat genomföras utan att
konsumenterna oskäligt betungats. Trots de allra sista årens
prisförhöjningar på jordbrukets saluprodukter äro
livsmedelskostnaderna fortfarande ungefär 10 procent billigare än under åren
1925—1929. En viss prisstegring utöver den redan uttagna kan
således i och för sig alis icke av konsumenterna uppfattas som en
livsmedelsproducenternas med statlig hjälp möjliggjorda
exploatering av konsumenterna. Därigenom ha icke heller industriens
produktionskostnader, i den mån det gäller livsmedelsprisernas
inverkan på lönesättningen, fördyrats. Tvärtom har
livsmedelsprisens sänkning möjliggjort en ganska väsentlig ökning av
industriarbetarnas reallöner.
3) Ej heller för framtiden, så länge jordbruksregleringen belt
eller delvis kvarstår, torde några större risker föreligga att
livsmedelsprisen skola fastställas på ett oskäligt sätt. Därmed bortses
givetvis icke från olägenheterna av att priserna fastställas av
politiska instanser, vilka kunna lägga partisynpunkter på reglerings-
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:53 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1937/0273.html
