Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Finlands parlamentarism — ett tjugoårsminne. Av R. Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R. Erich
ningen och tillämpningen av »riksdagens förtroende» såsom detta
begrepp uppfattats i Finland. Här må blott några synpunkter
framhållas.
I ett land med ett flertal partier skall det väl knappast gälla
såsom regel, att regeringen åtnjuter parlamentets förtroende i
strängaste positiva mening. Ofta får det positiva förtroendet
ersättas med frånvaron av misstroende, resp. obenägenhet att fälla
regeringen. Denna blir då tvungen att söka lotsa sig fram genom
bränningarna från situation till situation. Om ett parti, som
befinner sig i oppositionsställning, är principiellt obenäget att störta
regeringen, men icke heller är benäget att desavouera sig självt
— t. ex. genom att rösta för antagandet av ett misshagligt
lagförslag — inställer sig möjligheten att regeringen sväljer nederlaget
i förtröstan på att en något modifierad ny proposition inom kort
skall ha bättre utsikter att bli antagen.
Å andra sidan får man ju icke sällan uppleva, att frågan om
förtroende för eller misstroende mot regeringen tar överhanden över
saklig prövning och egen övertygelse om lämpligheten av en viss
åtgärd, sålunda att, oberoende av sakliga meningsskiljaktigheter,
ett förtroendevotum omfattas eller att tvärtom en grupp voterar
misstroende, icke såsom uttryck av ogillande av en viss åtgärd,
utan av rent politiska skäl, d. v. s. för att komma regeringen
till livs.
Dessa företeelser äro väl icke särskilt kännetecknande för
parlamentarismen i Finland, men de spela här en rätt så framträdande
roll och hava självfallet icke alltid varit ägnade att höja
parlamentarismens anseende. Detsamma måste sägas om den
obstruktionspolitik, som i enstaka fall från vissa partiers sida bedrivits.
Skall regerings bildandet och skall regeringsmaktens utövning i
ett parlamentariskt styrt land vara beroende »endast» av
parlamentet ocli de olika fraktionerna inom detta eller skola
partiorganisationerna såsom sådana utöva ett direkt eller indirekt
inflytande av mer eller mindre avgörande art? Denna fråga är
säkerligen av intresse i mer än ett land. Principiellt kan man givetvis
utan vidare fastslå, att parlamentsmedlemmarna böra själva
hävda det oberoende av utomstående krafter och deras
föreskrifter, som författningen plägar för folkrepresentanternas
vidkommande sanktionera, men lika ofrånkomligt är att de, i ocli för sig
utomparlamentariska, partiorganisationerna ofta göra sitt
inflytande gällande på ett betänkligt och med själva parlamentaris-
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
