Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 15 mars 1937 - Den vaknande dubbelörnen - Presidentvalet och svenska folkpartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Horstenau och Neustädter-Stürmer. Dessa tilltagande
misshälligheter, som efterträtt hoppet om »eine kalte Gleichschaltung», tjockas ha
satt sin prägel på friherre von Neuraths besök i Wien i februari och
gjort det tämligen resultatslöst. En följd fick det dock: det blev
tydligt, att Tyskland absolut motsatte sig en restauration. Ocli
omedelbart efteråt inträffade en tilldragelse, som för Schuschnigg måste ha
inneburit en smärtsam besvikelse: Italien, Habsburgs tidigare
beskyddare, desavouerade genom den officiöse journalisten Virginio Gayda
alla restaurationsplaner in amplissima forma. Härmed var tanken
tills vidare fallen. Till yttermera visso har den tjeckoslovakiske
utrikesministern Kofta nyligen i parlamentet å sitt lands vägnar ställt
sig helt avvisande.
Det återstår att se, huru den vidare utvecklingen kommer att te
sig. Det är tydligt, att de österrikiska regeringskretsarna fortfarande
önska en restauration och i den se enda räddningen för sin stats
självständighet. I nuvarande situation synes den genomförbar blott med
franskt och engelskt stöd även med risk att möta tyskt och italienskt
motstånd. Är Schuschnigg villig att spela ett så högt spel, och skulle
i så fall Paris och London våga stödja honom? Därom kan intet
sägas med visshet. Sannolikast är väl, att allt tills vidare förblir vid
det gamla, men Schuschnigg har i sina mellanhavanden ined furst
Starhemberg och med Tyskland visat sig vara en överraskningarnas
man och äga en beslutsamhet och en kallblodig politisk skicklighet,
som från början ej många ville tillmäta honom.
Elektorsvalen hade givit följande resultat:
Svin-hufvud 86 elektorer pius 20 svenskar, som
deklarerat sig ställa Svinhufvud främst, Tanner 95 elektorer, Kallio 56
elektorer samt Stålilberg 36 elektorer pius 7 svenskar, som ställde
denne främst. Detta innebar en uppdelning av elektorsförsamlingen
i tre någorlunda lika stora grupper: högern — Svinhufvud; den
borgerliga centern — Kallio och Ståhlberg; vänstern — Tanner. Då
absolut majoritet behövdes voro centerns kandidater trots deras lägre
personliga röstsiffror i ett avgjort gynnsammare läge än
konkurrenterna till höger och vänster. Av dessa var Tanner redan från början
utan chans, i Finland är ännu gränsen mellan borgerlighet och
socialdemokrati så skarp, att Tanner ej i något fall kunde räkna på något
större antal borgerliga röster. Däremot måste man antaga att bland
agrarerna förefanns så mycket understöd för Svinhufvud att ifall
Kallio bleve eliminerad majoriteten skulle föredraga den sittande
presidenten framom Ståhlberg, samt att bland framstegsmännen åter
ifall Ståhlberg bleve eliminerad en mindre grupp skulle föredraga
Svinhufvud framom Kallio.
Det var socialdemokraterna, som ställde upp spelet. De önskade
näst Tanner helst se Ståhlberg väld, men främst av allt var dem
Svinhufvud förhatlig. Då de icke kunde lita på agrarerna i en tvekamp
mellan Ståhlberg och Svinhufvud, beslöto de försöka genomdriva
231
Presidentvalet och
svenska folkpartiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
