Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 15 mars 1937 - Den vaknande dubbelörnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
ungrarna att låta tronen stå tom. Särskilt sedan den nyligen
bortgångne konseljpresidenten Julius Gömbös trätt i förgrunden, blev
denna utveckling allt tydligare. För närvarande kan restaurationen
anses sakna politisk aktualitet i Ungern, ehuru man ej bör förbise, att
dess psykologiska förutsättningar äro så goda, att en omsvängning
plötsligt kan inträffa, som åter gör frågan brännande.
Helt annorlunda har utvecklingen tett sig i Österrike under de
senaste åren. Sedan Dollfuss upprättat den diktatur på klerikal och
lokalpatriotisk grund, som trots stora svårigheter alltjämt äger
bestånd, har Habsburgfrågan blivit i högsta grad aktuell. Det
nuvarande systemet stöder sig endast på en minoritet — enligt många
välunderrättade iakttagares mening har både nationalsocialismen och
marxismen var för sig fler anhängare än systemet Schuschnigg.
Sådant detta utvecklat sig under den senaste tiden, efter Starhembergs
och hemvärnets fall, utgör den politiska katolicismen dess fasta
grundval. Men trots ali diplomatisk skicklighet och djup människokunskap
har Kom numera ej samma makt över själarna som i en tidigare
generation. Den ideologi, som klerikalismen företräder, kan ej längre
nå de stora massorna. Under sådana förhållanden hotas Schuschniggs
Österrike av att bli en ren byråkrati- och polisstat, om den ej mot
bruna och röda kan ställa en ideologi och en symbol med samma
slagkraft som deras. En sådan finns till hands i det habsburgska namnet.
Under tyngden av efterkrigsårens politiska olyckor och ekonomiska
nöd har minnet av kejsar Karls regemente bleknat, medan Frans
Josefs långa regering mer och mer står som den gamla goda tiden,
då Wien var en rik och lysande europeisk huvudstad ocli Österrike
intog en stolt plats bland makterna. Genom minnesutställningar och
filmer har denna känslostämning ytterligare stimulerats och skapat en
föreställning om 1800-talets Österrike, som är mycket ljusare äu vad
den av nationalitetsstrider och yttre motgångar förvittrade
Donaumonarkin i verkligheten var.
Goda förutsättningar finnas sålunda för en habsburgsk propaganda,
och den liar ej uteblivit utan förts med stor iver och talang och
under regeringens tydliga välsignelse. Ett första steg var återkallandet
av de ur landet fördrivna habsburgarna, vilkas återkomst
mångenstädes fick karaktär av formlig triumf. Särskilt den gamle, högt
ansedde ärkehertig Eugen av ärkehusets fältherregren blev en stor
moralisk tillgång för rörelsen. Att Schuschnigg själv och kretsen kring
honom äro uppriktiga anhängare av en snar restauration, är också
tydligt, och visar sig utåt i regeringsmedlemmars, t. ex. vicekanslern
Hülgerths, deltagande i monarkistiska manifestationer. Det rör sig ju
här, som redan antytts, om själva livet för det nuvarande Österrike.
De svårigheter, som nazismen och marxismen inom Österrike resa
mot en restauration, skulle under nuvarande maktförhållanden betyda
föga. Det är belt och hållet det yttre motståndet, som hittills hindrat
kronprins Otto att draga in i Hofburg. Från början var det ju Lilla
ententen, som stod som restaurationens svåraste fiende. Man fruktade
i Prag, Belgrad och Bukarest, att Habsburg, trots allt som spritts ut
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
