Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 15 mars 1937 - Regering och regeringspartier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
starka regeringens» vänner många gånger byggt på påtagliga
överdrifter. Man har fäst sig vid vissa flagranta regeringsnederlag men
ej gittat observera att det övervägande antalet regeringsförslag
ändock bifölls liksom att åtskilliga riksdagsbeslut blott inneburo
modifikationer av regeringsförslagen. Framför allt har man ej fäst
tillräckligt avseende vid att svensk parlamentarism vid utformandet
aldrig kalkerats på det engelska underhusets lydno under
majoritetspartiets regering.
Minoritetsregeringssystemet var i ett hänseende verkligen en avart
av sund parlamentarism, nämligen därigenom att det icke erbjöd
några möjligheter för regeringsmakten att hindra intrång från
riksdagen på sitt grundlagsenliga kompetensområde. Men i ett annat
hänseende anknöt det till en hundraårig svensk tradition: det gjorde
riksdagen till något annat än en registreringsapparat för regeringen, det
tillät — i sina bästa ögonblick — riksdagen och ali där församlad
erfarenhet och sakkunskap att utan partisynpunkter fritt pröva och vid
behov korrigera regeringens förslag och det lämnade ett stort
utrymme åt riksdagsmännens arbete och initiativförmåga. Det öppnade
med andra ord möjligheter att vidmakthålla den balans och giva
tillfälle till den växelverkan mellan regering och folkrepresentation,
som utgör själva fundamentet i 1809 års regeringsform. Obestridligen
slog systemet över i ett — särskilt under kritiska valår ■— alltför
utpräglat riksdagsvälde och äventyrade därigenom en målmedveten och
planmässig regeringsledning samt skall såsom sådant bedömas, men
objektiviteten fordrar erkännandet, att det kunde utlösa och ofta även
utlöste ett sakligt fruktbärande samarbete mellan regering och
riksdag samt mellan olika partier, ett samarbete byggt på sakskäl och
frigjort från partilojalitet eller partisynpunkter av lägre värde.
Under årets riksdag har regeringsmakten upplevt en renässans,
åtminstone så långt man hittills kan döma. Exc. Hansson har alltid
talat vackra ord om den starka regeringen, och vad hans parti
beträffar har det alltsedan Brantings regeringsår aldrig lämnat
regeringsmännen i politiska frågor i sticket utan tvärtom varit den
klippfasta pålitligheten själv. Om hr Pehrsson-Bramstorp kan det likaledes
sägas, att han haft utpräglat sinne för ledarens auktoritet, i vilket
avseende han starkt skiljer sig från föi’eträdarna Nilsson i Vibberbo,
Johansson i Kälkebo och Olsson i Kullenbergstorp. Däremot har
bondeförbundet icke alltid tidigare gjort sig känt för någon obrottslig
sammanhållning, ehuru förhållandena något ändrats sedan hr
Pehrsson-Bramstorp satts i spetsen. Med vetskap orn de mycket delade
meningar, som inom bondeförbundet efter valet i höstas på de mycket
omtalade Gilledagarna gjorde sig gällande i fråga om lämpligheten
av att partiet fast engagerade sig för en samregering med
socialdemokraterna, och särskilt med kännedom om att obenägenheten för
bildandet av en koalitionsregering var mest utpräglad hos de vid
konferensen församlade riksdagsmännen, skulle man ha kunnat vänta sig
att bondeförbundets riksdagsmän nu skulle relativt fritt ta ställning
till regeringsförslagen.
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
