Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Hundra år grekisk arkeologi. Av Natan Valmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natan V almin
Den grekiska övärlden liar icke glömts för fastlandets rika fynd.
Kreta, den förhistoriska kulturens centrala ort, står i förgrunden.
Namnen Chatzidakis och Marinatos, den äldste och den yngste av
de mera bemärkta grekiska prehistorikerna, och den i förtid
bortgångne Xanthudidis, äro internationellt bekanta. Trots engelska,
amerikanska, italienska och franska storföretag på ön försvara de
grekiska grävningarna (Tylissos, Chamezi Sitia, Nirou Chani etc.)
sin plats som viktiga för kännedomen om denna fantastiskt rika
kultur. Borta på de Joniska öarna har Kavvadias gjort
Kefal-lonias gravfält bekant för vetenskapen, och bland Cykladerna hava
grekiska arkeologer t. v. ägnat Amorgos, Santorin-Thera och Melos,
den berömde Venus’ ö, sitt intresse, för att blott nämna de
viktigaste.
Det skulle föra alltför långt, om man ville minnas alla de orter,
där grekisk arkeologi med större eller mindre framgång upptagit
arbetet. Dessa exempel må vara nog för att giva en föreställning
om det vakna intresse och den energi, som landets egna
vetenskapsmän ägnat sitt eget specialområde. De hittills uppräknade
gälla Greklands klassiska och förhistoriska arkeologiska forskning.
Men den grekiska kulturen slutade som bekant ej med antiken.
Den enligt den populära föreställningen mörka tid, som vi nämna
medeltiden, rättare och närmare bestämt den bysantinska tiden,
har i Grekland varit en allt annat än mörk och kulturarm tid.
Man märker det vid första bästa besök i en äldre grekisk kyrka,
allra bäst och tydligast inser man det vid ett besök i t. ex.
Salo-nikis underbara bysantinska tempel. Denna period i den grekiska
kultur- och konsthistorien har länge kommit att stå tillbaka för
den klassiska, liksom det sengrekiska språket och bysantinologien
först på senare tid vunnit ett större beaktande, trots att det
ändock är detta språk, vi närmast hava att tacka för att vi
överhuvud taget äga något bevarat av den antika grekiska litteraturen.
Grekerna hava den obestridliga förtjänsten av att hava
omhändertagit och främjat denna bysantinska forskning. Den bysantinska
fältarkeologien har tack vare sina främsta representanter, A.
Filadelfeus, Sotiriou och Orlandos, redan utfört imponerande
arbeten i Nikopolis och Nea Anchialos, för att blott nämna ett par
exempel. Den sistnämnde är i egenskap av samtidens kanske
främste kännare av den bysantinska arkitekturen och främst på
grund av sitt energiska arbete för de bysantinska byggnadernas
konservering värd att nämnas. Professor Sotiriou har under en
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
