Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 15 febr. 1937 - Våra ultrademokrater och Sovjet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kongresser har det helt öppet erkänts, att man med hela sin
verksamhet hittills endast lyckats att slå ihjäl demokratien i halva Europa.
När Stalin kallar den genom tillämpningen groteska vrångbild av
en demokratisk grundlag, som hans ideologiske lappskräddare
Bucharin tråcklat ihop åt honom, för världens enda demokratiska
författning, så må det vara hänt — han är ju diktator...
När däremot »demokraten» hr Höglund kallar samma missfoster för
världens mest demokratiska författning, då blir man fundersam...
Om hr Höglund lärt sig tillräckligt ryska under sina Komintern-år,
då bör han slå upp sidan 155 i 62:a bandet av Sovjetunionens Stora
encyklopedi för att inhämta vad han skall säga om Sveriges
författning och statsskick — en blandning av demokratiska fiktioner och
polisabsolutism genom socialfascisternas tillskyndan ställda i
finanskapitalismens tjänst för att införa fascismen i Sverige.
Visserligen är hela den »socialistiska» opinionen med hr Höglund i
spetsen uppbragd över att »det gamla Leninska gardet», »männen,
som gått i spetsen för ryska folkets frigörelse» hålla på att utrotas,
men man förklarar samtidigt att den västeuropeiska demokratiens
existens är knuten till alliansen med Sovjetunionen. Man gråter över
att »förtrollningen är bruten» ... »man blir galen av förtvivlan» ... och
från visst håll vädjas till den svenska riksdagen att ingripa på det
att »hundratusenden, som hysa sympati för Sovjetunionen» icke måtte
inse sitt fruktansvärda misstag.
Vad har egentligen hänt! Visste man icke förut om tjekans existens?
Visste man icke att i diktaturerna alltid grasserat kutymen att
avliva folk på »administrativ väg», d. v. s. utan dom och rannsakan?
Visste man icke förut, hur litet människolivet aktas i Sovjetriket?
Har man ej hört talas om lagen av den 7 augusti 1932, som stipulerar
dödsstraff för snatteri av statsegendom? — i motsats till människan
förklaras egendom helig. Vi påminna ytterligare om lagen av den
20 juli 1934, som stipulerar dödsstraff för den som försöker rädda
sig ur världens lyckligaste land; fem à tio års straffarbete plus
konfiskation av alla egendom för dem bland hans anhöriga, som haft
vetskap om »brottet» samt fem års deportation för anhöriga som icke
vetat något. Lika barbariska s. k. lagar gälla även andra
»statsförbrytelser» i Sovjetunionen. Vi påminna vidare om lagen av den 8 april
1935, som utsträckt dödsstraffet att gälla även barn fr. o. m. 12 (tolv)
års ålder. För bärandet av s. k. finsk kniv — av den typ svenska
skolbarn vässa pennorna med — straffas ryska pojkar dock med endast
fem års koncentrationsläger. Terrorn bland de ryska järnvägsmännen
vore värd sitt eget kapitel. Och vi kunna påminna om Sovjets
inblandning här och var i Europa — t. ex. vid de blodiga händelserna i
Sofia.
Man kan ju fråga sig, varför man i vissa läger helst blott vill veta
sanningen om Sovjetunionen, när sovjetstaten själv behagar basuna
ut den över världen i form av processer. Men framför allt frågar
man sig, varför speciellt de, som haft lyckan eller olyckan att vara
Lenins vänner, nu skola skonas? Falla de icke offer för det system,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
