Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Aktuella problem inom teologisk litteratur 1936. Av Åke V. Ström - Oscar Krook: Uppenbarelsebegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
påpekas, att det med skäl har framställts många anmärkningar mot
det våld på det historiska materialet, som Nygren måste begå för att
pressa in det i sitt schema. Redan många av Nya Testamentets
utsagor måste vrängas eller förtigas för att man skall kunna
utmönstra alla spår av själens hemlängtan eller andra »platonska»
drag. Och hur stort värde den andragna synpunkten än ofta har, så
blir det i hela framställningen tydligt, att det är en godtycklig
bestämning av det »äktkristna» som gjorts till utgångspunkt. Vid
närmare eftersyn visar det sig, att t. ex. Sokrates och framför allt
stoikerna visst inte helt sakna föreställningen om en omotiverad
kärlek vare sig för människors eller Guds vidkommande. Ocli omvänt
äro de »platonska» tankarna 0111 kärlek och längtan till Gud omistliga
för både Paulus, Ireneus och Luther. Hur skulle exempelvis vår
psalmbok se ut, rensad efter Nygrens »äktkristna» måttstock?
En i viss mån liknande, ehuru i flera avseenden mindre
undersökning har företagits av Oscar Krook angående
Uppenbarelsebegreppet. Utgångspunkten tages, där Nygren slutar, nämligen hos
Luther. Krook visar, hur Luther, i skarp motsats till medeltidens
»gnostiska» lära om var uppenbarelsen står att finna, ser den
uteslutande i Ordet och den därav skapade troil. Uppenbarelsen är »Guds
väg till människan, lians ständigt upprepade och fortskridande
frälsarehandling genom ordet».
Men denna upptäckt förvanskades enligt Krook omedelbart, och
Melanchton och den lutherska ortodoxin förde återigen in »rationella»
kategorier i uppenbarelsebegreppet. Och sedan stod det illa till med
uppenbarelsens renhet ända till »genombrottspunkten i E. Billings
teologiska konception», vilken med ett citat från Tor Andræ kallas »den
viktigaste omstörtning, som ägt rum inom den protestantiska
kristenheten sedan reformationen».1 Till Billings teologi lovar han
återkomma i ett senare arbete.
Att denna värdesättning av utvecklingen från Luther till våra
dagar innebär måttlösa överdrifter, ligger i öppen dag. Krook har utan
att här på någon punkt gå till källorna okritiskt följt den lundensiska2
uppfattningen, att ortodoxien på avgörande punkter förvanskade
reformatorns intentioner. Här behövs en kraftig revision. — P. ö.
ansluter sig den åtskilligt grumliga dispositionen i görligaste mån till
bokens något utflytande underrubrik: »Studier i
uppenbarelsebegreppets problematik i ev.-lutbersk teologi med särskild hänsyn till
brytningarna i Sverige omkring senaste sekelskiftet, till Luthers
reformatoriska genombrott och till begreppets bearbetning i E. Billings
teologi».
1 Hos Andræ (Nathan Söderblom sid. 103) syftar detta på omstörtningen inom
teologien i gemen vid 1800-talets mitt. Med förvånande nonchalans låter
Krook upprepade gånger påskina, att det hos Andræ skulle beteckna den svenska
omstörtningen.
2 Betecknande är, att man i Krooks litteraturförteckning saknar både Bohlins
»Tro och uppenbarelse» och Runestams arbeten om Luther och Melanchton.
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
