Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Näringslivet och staten. Av Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Näringslivet och staten
på det näringspolitiska området komma att göra samma
erfarenhet som alla andra ekonomiska systems ledande män. De komma
att se rörelsen drivas för långt och urarta och kunna ej hindra,
att en motrörelse uppstår och utvecklas. Det behöver ej vara de
första kämparna, som få göra denna erfarenhet; det kan vara
deras efterföljare i andra eller tredje led. Ju hastigare
statsingripandena drivas igenom, dess förr kommer motrörelsen, ehuru det
givetvis är omöjligt att förutsäga varje rörelseriktnings livstid.
Motrörelsen emot statsmaktens överdrivna expansion kan komma
inom ett decennium, men den kan också dröja mycket längre tid.
Den hittillsvarande historiska utvecklingen lär oss, att den kommer.
Statsingripandet i näringslivet har naturligtvis kommit längst i
diktaturländerna och allra längst i Sovjetunionen. Efter 1917 års
genombrott försökte man med ett direkt kommunistiskt program,
som skulle ge alla efter deras behov. Följden blev en allmän brist
på förnödenheter och en fruktansvärd hungersnöd. Lenin gick
över till den nya ekonomiska politiken, vilken gav handeln en viss
frihet. Men starka krafter kommo i rörelse för att ge staten ett
fastare grepp om näringarna, något som också genomförts; staten
äger industri och kommunikationer och ombesörjer
varuomsättningen genom egna och den statsstyrda kooperationens organ. De
maktägandes svårigheter ha varit oerhörda och ännu lia de ej på
långt när övervunnits. Den ena krisen har följt på den andra,
kassationsprocenten vid fabrikerna ha varit skrämmande hög,
varuförmedlingen och kommunikationsväsendet ha haft stora
brister att uppvisa.
I Italien och Tyskland har man ju icke kommit lika långt, men
även där är statsmaktens herravälde över näringslivet i princip
erkänt ocli i stor utsträckning förverkligat. Det abessinska kriget
medförde en ny maktkoncentration i den italienska statens hand,
och i Tyskland bar man hösten 1936 skapat en diktatur över
industri och handel för att underlätta genomförandet av den nya
fyraårsplanen.
Även i de parlamentariskt styrda länderna kan man skönja
samma utvecklingslinjer. I Frankrike är man på god väg med
social lagstiftning, obligatorisk skiljedom i arbetstvister etc. Hur de
moderna statsidéerna gripa omkring sig, demonstreras på ett
förträffligt sätt av utvecklingen i Norge. Där fick man år 1926 en s. k.
trustkontroll, vilken innebär mycket mera än övervakning av stora
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
