Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Näringslivet och staten. Av Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Näringslivet och staten
vältning, är det ibland svårt att få dugliga ledare. Hur mycket
större blir ej denna svårighet, om stora delar av näringslivet
styras av staten. Man talar med ali rätt om behovet av planmässighet
och av en enlietsplan. Men vem äger förmåga att överblicka hela
näringslivet och rättvist avväga varje dels verksamhetsområde
och verkningssätt? En uppdelning på olika statsorgan måste ske,
men följden blir, att olika meningar kunna göra sig gällande lios
dem ocli att linjerna skära varandra. Det är väl ytterst regeringen,
som skall fatta beslut, men ledsamt nog äro även
regeringsmedlemmar människor med människors begränsning i fråga om
förmåga att överblicka ett omätligt verksamhetsområde och att
bedöma alla uppkommande frågor. Och de viktigaste spörsmålen
skola naturligtvis läggas fram för riksdagen och hur går det då?
Diktaturländernas parlament äro förvandlade till
ja-sägare-försam-lingar, men i de demokratiska länderna kunna ju olika meningar
framföras och regeringsprogram förkastas. Kan man på detta sätt
få det lugn, som näringarna så väl behöva? Och hur ställer det
sig med kompetensen? Före världskriget skrev en medlem av
franska akademien en liten bok om inkompetenskulturen, i vilken
lian framkastade frågan, hur man blir riktigt inkompetent. Svaret
var, att man når en verklig fullkomning i inkompetens, om man
sysslar med en massa olika spörsmål. Hans slutsats beträffande
parlamentsledamöter vill jag av barmhärtighet utesluta. Läsaren
kan kanske gissa sig till den. Slutligen må påpekas risken, att
partipolitiska synpunkter anläggas vid behandlingen av rent
ekonomiska frågor.
Man måste till sist komma till en situation, då det börjar bliva
märkbart för litet var, att staten åtagit sig för mycket. Den har
blivit överansträngd.
Följden blir naturligtvis, att motrörelser uppstå, vilka lika
naturligt vända sig ej blott emot den del av statsverksamheten, som
vid undersökning kan anses böra tagas ifrån staten ocli dess orgau,
utan i allmänhet emot statsingripanden, även där de måste anses
vara både befogade och nödvändiga. Den allsmäktiga
statsmaktens ivrigaste främjare bliva i längden samma statsmakts
dödgrävare.
Jag hör redan den invändningen, att utvecklingen inte alis
behöver drivas till ytterlighet och att därför faran är
uppkonstruerad utan rimlig hänsyn till den levande verkligheten. Men
denna invändning är icke hållbar. Vanligen gå representanterna
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
